Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyrik. Viola. Lycka. Höststämning. Sång i fjerran. Hafvet. En sommarqväll i Sachsen. Af Fjalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRIK. 253
Men om du ensam med din tanke är
Och långt från vänners krets och hemlandsfriden,
Då till förtviflan lång dig göres tiden.
Hör, hur det h viner! Är då hösten när
Och är väl rosentiden ren förliden?
Dock nej! En sommarsorg går lätt förbi,
Snart skakar trädet af de tunga droppar,
Och fogeln åter mellan bladen hoppar,
Och barmen andas in, så lätt och fri,
En herr! ig doft från tusen nya knoppar.
Sång i fjerran.
Nu kommer natten med tysta fjät
Och tänder de stjernor klara,
Och månen blickar med mildt majestät
På slumrande blomsters skara.
Det glänser en blixt ur ett rnoln ibland,
Som fjerran så sorgsamt vankar;
I högen nu vandra, fria från band,
Så sällsamma, tunga tankar.
Min blick sväfvar ut mot deri mörka
Som tecknar sig svagt i natten.
Jag tänker på dig, du mitt skogiga land,
Ack, långt bortom vida vatten.
Der lyckes nu månget ett öga till,
Por hvilket mitt hjerta ömmar;
Du, Nordens stjerna, nog vaka vill
Och sända dem hulda drömmar!
Nu strömmar hvar tanke ur vidgad barm
Till er, i slummer försänkta;
Jag glömde er stundom för dagens larm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
