Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA
FÖRSVARET.
till ett visst antal, de der till sakernas utförande i
hofrätten i synnerhet skulle brukas, och dem hofrätten
ville »efter hvars och ens befundna skicklighet och
qvaliteter till någon anständig befordran efter
möjligheten förhjelpa». Dessa sakförare, hvilkas
officiela titel var »Hofrätts-advokat», antogos efter
ansökan, erhöllo vederbörlig fullmakt samt aflade
ed, innefattande deras »embetes skyldigheter och
instruktion». Mari finner af ansökningshandlingarne,
att de voro män, som- i likhet med ho/rättens öfriga
embets- och tjenstemän idkat akademiska stadier samt
i hofrätten auskidterat eller vid under domstolar
ne inhemtat praktisk skicklighet. I Henels »Det
1735 florerande Sverge» upptagas på förteckningen
öfver Svea hofrätts tjenstemän l O »ordinarie
hofrättsadvokater». Flere erhöllo befordran inom
andra embetsvcrk; men inom hofrätten synes deras bana
hafva i allmänhet varit afslutad med utnämningen till
sakförare, ett bevis derpå, att de dock aldrig ansågos
likställda med verkets öfrige tjenstemän. Inrättningen
bibehöll sig till slutet af Århundradet; den
verkade obestridligt gagnande och har inom sig
räknat flera betydande juridiska förmågor. Dess
upplösning är att tillskrifva dels den obegränsade
täflan af vanliga rättegångsfullmäktige, en täflan
för hvilken 1734 års lag åter öppnade dörren, och
den hofrättsadvokaterne lika litet som någon annan
sakförarekår kunde på längden uthärda, dels ock deras
beroende och underordnade tjenstemannaställning,
hvilken förringade på samma gång deras inflytande
vid domstolen och förtroende i det allmänna.
Vi hafva något utförligare framställt de försök till
sakförare-väsendets ordnande, som föregingo 1734,
emedan de gifva en ganska praktisk och påtaglig
antydan oin de svårigheter, med hvilka frågans
lösning är förknippad, likasom om den väg, man har
att inslå, för att komma till målet. Jemförda med
likartade företeelser inom andra länder, visa de,
att man icke kan genom ött maktord skapa, än mindre
uppehålla ett sakförarestånd, samt att den garanti,
som kan synas ligga i de dömande myndigheternas rätt
att tillsätta sakförare, äfvensom i deras öfvervakande
öfver desses verksamhet, är mera skenbar än verklig,
och icke i någon mön kan ersätta hvad det rättsliga
försvaret derigeriom förlorar i sjelfständighet
och förtroende. Och slutligen framgår af dem, att
sjelfva grundvilkoret för tillvaron af ett verkligt
sakförareskap är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
