Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika sätt att läsa Bibeln. Gamla Testamentets Literatur-Historia, i Uppsatser af A. Hausrath. Öfversättning. Om Bibelns Inspiration, af Richard Rothe. Öfversättning. Af C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SÄTT ATT LÄSA BIBELN.
399
nationalgudens beskydd, och i språkets lynne,
hvarigenom tankar, idéer, aningar och drömmar äro
något främmande eller utifrån kommet, som blifver oss
på öfvernaturligt sätt ingiftet eller inspirerad t;
men det har gått med detta såsom med alla andra
figurliga och poetiska talesätt, att det efter
hand blifvit rätt och slätt en höflighetsformel,
en häfdvunnen faqon de parler.
Det är ingen lång väg från den »ingifvelse», som
lär inenni-skan att lyda naturinstinkterna eller
att fly, när hon. hotas af en ögonskenlig fara,
till den inspiration, hvarigenom de heliga böckernas
författare fått sig af Den helige ande omedelbarligen
an-förtrodt, icke blott hvad de skulle säga, utan
också sjelfva ordalagen, som de skulle nyttja. Denna
inspirationsteori är ingenting egendomligt för bibeln:
hela den öfriga österländska literaturen är full
deraf. Det fi ris ingen österländsk religionsurkund,
som ej gör anspråk på ett gudomligt ursprung, vare
sig Koran, Zend-Avesta eller "Veda. Hos de gamla
hinduerna, dyrkades talet, vach, såsom en särskild
gudomlighet, en dotter af Brahma, och de heliga siarne
skådade hymnerna, som utgöra lligveda. Hvarje uttryck
kom här omedelbart ofvanifrån, och brahminerna räknade
bokstäfverna i de heliga texterna, på det ingen af
dessa gudagåfvor måtte komma bort, alldeles såsom
masoreterna många århundraden senare gjorde med de
kanoniska böckerna i Gamla Testamentet. Ingen af de
bibliska författarne har dock såsom författare gjort
anspråk på en speciel inspiration, hvilket skulle
vara en så mycket större orimlighet, som många af
dessa skrifter endast äro utdrag och omarbetningar
af äldre urkunder. Först iårigt efter fångenskapen
kom man att tänka pä att »Lagen» och »Skrifterna»
voro gudaingifria. Den kristna kyrkan erkände länge
inga andra heliga böcker än Gamla Testamentet;
och det var först mot slutet af andra seklet, som
ett motsvarande anspråk uppstäldes för de skrifter,
som nu räknas till Nya Testamentet.
Huru man vid våra universitet och inom det
vetenskapliga teologiska studiet här i landet
tolkar inspirationsläran, hafva vi oss icke närmare
bekant. En temligen grof uppfattning deraf har dock
icke länge sedan af en universitetslärare hyllats, och
Sv. Lit.-Tidskr. har redan en irång haft tillfälle att
derom yttra några ord (se arg. 1800 s. -l()’.»). Det
är sannolikt, att högskolornas vnaT.e lärare
åtminstone icke kunnat förblifva alldeles oberörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
