Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Unges Forbund. Lystspil i fem akter af Henrik Ibsen. Af Carl af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 SKÖNLITERATUR.
detta medför en ohjelplig förvirring med afseende
på karakters-teckningen.
Henrik Ibsen har ett stort namn inorn den nyare
nordiska literaturen. Han är ock en af de märkligaste
företeelserna inom densamma, och äfven de, som
måste ogilla mycket af hvad han skapat, buga sig
för hans’ storhet. Idéens stridsman snarare än dess
harmoniska tolk, vet han att mäktigt anslå sinnena
genom sällsamma diktverk, hvilka nästan förefalla
som problemer, djerft framkastade till tidens
lösning. Sjelf har han i allmänhet undvikit att
meddela lösningsformeln, utan på sin höjd värdigats
antyda en sådan. Så är åtminstone förhållandet i
Brand. Afrund-ning, försoning, sinnets frigörelse
från det öfverväldigande stoffet, - allt detta är
någonting, som man fåfängt hos honom söker. Men i
dess ställe äro konflikterna så storartadt utförda,
att man väl måste beundra den kraft, den orubbliga,
obevekliga styrka, hvarmed han låter dem framträda
och skaka ej blott hans hjeltar, utan äfven den
undrande läsaren, som, fastän han vid styckets slut
skådar samma frågetecken, som förföljt honom under
handlingens föregående utveckling, dock ovilkorligt
måst följa med framställningen och på sätt och vis
känner sig stärkt af den fjell-luft, som strömmat
honom till mötes. Så kraftigt är detta snille,
hvars exentriska rörelser stundom, såsom i Per
Gynt, äro rent af gutlika. Deflna benägenhet för det
exentriska inverkar ibland störande i arbeten, hvilka
annars röja en hög grad af konstnärligt jemnmått,j
såsom i Kongs-Emnerne, der en och annan scen genom
öfverdriften nästan gör ett komiskt intryck. I några
af Ibsens stycken hafva de djerfva teckningarna en
liten bismak af affektion; så betvifla vi högeligen,
att Per Gynt i alla detaljer skulle sakna ett dylikt
lyte. Den afsigtliga förkonstlingen, det afsigtliga
bizar-reriet göra sig der understundom gällande.
Från de rymder, inom hvilka han förut vistats,
har skalden i De Unges Förbund’ sänkt sig ned i
verklighetens aldra plattaste regioner. Från det
historiska dramat, från de sublima rörelserna i Brands
själ, från saga och allegori, hvilka i Per Gynt så
romantiskt genomskimrades af en djup betydelse, har
Ibsen nu fört oss till kälkborgerligheten, lumpenheten
och vingleriet i dess allra mest triviala former. Vi
beklaga visst icke, att skalden gripit sitt ämrie ur
en sådan verklighet; ty vore ej dessa områden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
