Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människosonens och Guds ömsesidiga
förhärligande.
Herren Jesus skulle förhärliga människan. Nu
är Människosonen förhärligad. Gud kändes vid
sin människa. Hon bar dock även i fallet hans
bild! HäSTliamn stod skrivet i hennes väsen.
Ingen visste det. Men Gud visste det, och Herren
Jesus såg ”firmanamnet’’, ”stämpeln”, och
tolkade dess ”gravyr”. Därför måste människan
räddas och återställas.
En gosse lekte en gång med ett gammalt
vägg-ursverk i en vedbod. Hans fader hade köpt
klockan bland annat skräp på en auktion och kastat
in den ibland veden. Gossen tog emellertid
begärligt itu med att plocka isär hjulen och blottade
därvid urverkets inre delar. Fadern såg
tillfälligtvis på skräpet en gång. Och där
framskymtade ett ingraverat namn, mästarens bomärke.
Och se, där stod ”Polhem”. Fadern var en
förståndig man och lät en musei-intresserad man få
hand om fyndet, som strax återställdes så gott
sig göra lät och nu inbringade sin ägare en
vacker penning samt kom till ära och åminnelse,
räddat från det öde som väntat det i vedboden. Det
blev förhärligat, tack vare dess skapare.
Vi människor voro endast ruiner av Guds
människa. Men det himmelska ”bomärket” vi buro,
gjorde oss så dyrbara, att Guds enfödde Son
förenade sig med oss för att i sig göra oss härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
