Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Undren i naturens värld.
Skapelsen sympatiserar med sin skapare. Det
bUr mörkt, solen mister sitt sken. Jorden tar del
i sin Herres lidande, den ryster och skälver.
Bergens fasthet håller ej stånd, de rämna. Ja,
försoningens stora under skall sträcka sig även till
naturen. Denna skall födas på nytt. Och det är
väl likasom en förkänsla härav som livar de ”döda
elementen” till en glädjeyttring likasom även till
anläggande av tre timmars stor sorg. Sorgdräkt
är väl naturens vardagsdräkt och släpmundering.
Men nu anlägger den stor sorg.
V.
Under i dödsriket.
I dödsriket är allt dött. Inga krafter ha
någonsin förmått rubba den blyridå som heter graven.
Där bakom är den obrutna _tvatnaden. Där ha
moderstårar och hjärteförtvivlan förgäves sökt
efter förbarmande. Dödsriket är obevekligt och
orörligare än hällebergen; ty de kunna ju någon
gång röra på sig och skaka sina tunga kedjor,
men dödsriket, vem kan avlocka det en
livsyttring, vem kan mana fram en rörelse ur dess
hemlighetsfulla ansikte? Det är fastare tillslutet än
bergen och kallare än marmom. Men här är en
kraft som väcker även det och spränger dess
försegling. Jesus, försonaren på sitt lidandes ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
