- Project Runeberg -  Afgrundens folk /
49

(1916) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Fryingpangränden och en glimt af Inferno.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjälp, — om plötsliga häftiga strider i trappor, på
läktare och balkonger — om krossade fönster, instörtade
trappgångar, ramponerade föreläsningssalar och brutna
nackar och ben... Och sedan såg han på mig med en
saknadens suck och sade: »Hvad jag afundas er, ni stora,
starka karlar! Jag är ju en så liten stackare — jag
duger inte mycket till, när det är fråga om att slåss.»

Och medan jag nu gick där med dessa bägge, som
endast räckte mig till axeln, tänkte jag på min egen
hembygd och på de styfva karlar, som jag där i min tur
hade afundats. Och när jag såg på den spenslige ynglingen
med lejonhjärtat, tänkte jag, att det just var män af hans
typ, som hade rest barrikader och visat världen, att de
förstodo att dö med heder.

Men nu upplät min andre följeslagare sin mun —
han var en tjugutvå års man, som framsläpade en osäker
tillvaro i en verkstad med svältlöner.

»Jag ä’ en duktig karl, jag», förklarade han. »Inte
som de andra på verksta’n det ä’ jag inte. Dom tycker
att jag ä’ en riktig baddare. Vet ni, jag väger tio stones[1]

Jag skämdes för att säga honom, att jag vägde hundra
pounds, eller öfver tolf stones, så jag åtnöjde mig med
att noga betrakta honom. Stackars lilla vanställda
människa ! Hans hud hade en osund färg, kroppen var
otillbörligt krökt och förvriden, bröstet insjunket och
skuldrorna nedtyngda genom långa timmars ihållande arbete,
hufvudet hängde tungt ned mot bröstet — och han var
en duktig karl.

»Huru lång är ni?»

»Fem fot och två», svarade han med stolthet, »och
kamraterna på verksta’n...»


[1] 140 skålp. eller 7 pund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljafgrund/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free