Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. I härberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prata med honom. Dörröppningen var för trång för två,
och hon måste stiga upp igen. Deras barn kraflade
omkring dem. Och här stod kön på mindre än tjugu fots
afstånd — intet privatlif för arbetaren, ingen afskildhet
för den fattige. Alldeles invid våra fötter lekte barnen
från grannskapet. För dem var vår därvaro ingenting
ovanligt. Vi gjorde intet intrång. Det var lika
naturligt, att vi funnos där, som att husväggarna och
dörrhvalfven funnos i deras omgifning. Kön utanför spejken
hade funnits där då de föddes, och de hade sett den under
hela den tid, de hade funnits till.
Klockan sex öppnades härbergets port, och vi
släpptes in tre om sender. Namn, ålder, sysselsättning,
födelseort, grad af fattigdom jämte föregående nattens
uppehållsort antecknades med största snabbhet af
föreståndaren; och då jag därefter vände mig om, öfverraskades
jag af att en man stack någonting i min hand som kändes
som tegel, under det att han skrek mig i örat: »Har ni
knifvar, tändstickor eller tobak?» — »Nej, sir», ljög
jag liksom alla de öfriga, som släpptes in. Då jag gick
utför trappan till källarvåningen, betraktade jag
tegelstycket, som jag höll i handen, och såg, att det med
våldförande af språket skulle kallas »bröd». Att döma af
dess tyngd och hårda beskaffenhet måste det ha varit ojäst.
Det var mycket dunkelt nere i källaren, och innan jag
visste ordet af, hade en annan man stuckit en liten skål
i min andra hand. Så stapplade jag framåt till ett ännu
mörkare rum, där det fanns bänkar och bord och män.
Där luktade afskyvärdt illa, och den dystra dagern
jämte sorlet af röster inifrån dunklet gjorde, att platsen
föreföll som ett slags förgård till ett inferno.
De flesta af männen hade ondt i sina fötter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
