Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Hungerklagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad han önskade. Den gamle mannen stod stödd mot
sin spade och stirrade öfver de svarta mossarna bortåt
horisonten. »Hvad jag önskar?» sade han. Och sedan
fortsatte han i klagande ton, mera för sig själf än till
mig. »Alla våra duktiga gossar och rara flickor ä’ långt
borta härifrån, och förvaltarn har tagit grisen min,
och blötan har förstört säden, och jag är en gammal
man — jag önskar att domedagen ville
komma!»
Domens dag! Det är flere än han som hysa denna
önskan. Från hela landet stiger en hungerklagan —
från ghetton och landsbygden, från fängelser och
tillfälliga härbergen, från asyler och arbetshus — en klagan
från dem, som icke ha tillräckligt att äta. Från millioner
människor — män, kvinnor, barn, småbarn, blinda,
döfva, halta, lösdrifvare och arbetare, fångar och
utfattiga, folket i Irland, England, Skottland och Wales,
som icke har tillräckligt att äta. Och detta oaktadt
det är ett faktum, att fem män kunna producera bröd
för tusen; att en arbetare kan förfärdiga bomullstyg för
250, ylleväfnader för 300 och skodon för 1,000. Det tycks
om dessa 40,000,000 människor skulle föra ett stort hus,
men de måste sköta det dåligt. Inkomsterna äro som sig
bör, men det är någonting galet med hushållningen.
Och hvem vågar säga, att icke en brottslig hushållning
råder i detta stora hus, då fem män kunna producera
bröd åt tusen, men där likväl finns millioner, som icke ha
tillräckligt att äta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
