- Project Runeberg -  John Finkelman /
20

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man bröt genast upp, par om par, gosse och flicka,
framåt den sandiga vägen. Var och en gick med sin
hjärtans kär — var säker på att en pys på sju hade
öronen öppna för traktens alla kärleksaffärer.
Förresten hade jag också min tös, en liten irländsk flicka
ungefär jämngammal med mig själv. Vi voro de enda
barnen i hela tåget. De äldsta voro vid pass tjugu år.
Vi båda vandrade hand i hand, ibland med armarna
om varandras liv som de äldre. Men det var bara
besvärligt. Och jag kände mig riktigt stolt denna
Söndagsmorgon, då jag gick nedåt den långa, ensliga
vägen mellan sandkullarna. Jag hade också min
flicka och var en liten man.

■ Den italienska gården tillhörde några ungkarlar.
Vår ankomst hälsades med förtjusning. Rödvinet
hälldes i dricksglas åt alla och den långa matsalen
röjdes delvis av för dansen. Och de unga männen drucko
och dansade med flickorna efter tonerna av ett
handklaver. För mig var detta en gudomlig musik. Jag
hade aldrig hört någonting så härligt. Den unge
italienske spelmannen brukade också springa upp och
få en dans med dragspelet bakom sin flickas rygg.
Allting föreföll mig så underbart. Jag dansade inte,
men jag satt vid bordet och stirrade med häpet
vidöppna ögon på livet omkring mig. Jag var bara en
liten pys, och här var så mycket för mig att lära.
Alltefter som tiden gick började de italienska pojkarna
att själva smaka på vinet och stämningen blev allt
högre. Jag såg att några av dem raglade och föllo
omkull under dansen och att en hade lagt sig att sova
i ett hörn. Några av flickorna tyckte också, att det
var tråkigt och ville gå sin väg, medan andra noj sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free