- Project Runeberg -  John Finkelman /
208

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte ett ögonblick kunde lämna Snar k åt sig själv.
Jag var också ett slags upptäcktsresande, som måste
se allt och samla material i sina anteckningsböcker.
Och slutligen var jag herre och ägare till detta fartyg,
som besökte främmande platser där besökande voro
sällsynta och som man alltid gjorde mycket väsen av.
Jag hade därför mina sällskapliga plikter både i land
och ombord, var bjuden till plantageägare, handlande,
guvernörer, örlogskaptener, ullhåriga kannibalkungar
och deras premiärministrar, som stundom voro nog
lyckliga att kunna ståta i en bomullsskjorta.

Naturligtvis drack jag. Jag drack med mina
gäster och värdar. Jag drack också ensam. När jag
arbetade för fem, tyckte jag att jag hade rätt till det.
Alkohol var nyttig för en man som måste arbeta hårdt.
Jag iakttog dess verkan på min fåtaliga besättning,
här de liksom fingo nytt liv av ett styvt glas rom,
sedan de hållit på att bryta ryggen av sig genom att
hiva ankaret från fyrtio famnars djup och stodo där
flåsande och skälvande av utmattning. De fingo
tillbaka andan, torkade sig om munnen och togo nya tag.
Och när vi kölhalade Snark och fingo arbeta i vattnet
till halsen mellan täta feberanfall, märkte jag hur
rommen underlättade arbetet.

Här ha vi återigen en ny sida hos den mångsidige
John Finkelman. Vid första påseendet ser det ut
som om han gav någonting för ingenting. Där det
icke finns någon kraft kvar, ger han ny kraft. Den
uttröttade driver han till ytterligare ansträngning. För
tillfället tycks det verkligen vara en faktisk ökning
av styrkan. Jag kommer ihåg när jag lämpade kol
på en oceanångare under åtta dagars helvete, hur vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free