Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, att han intet skulle sjunga. Han frågade: Hvarför
icke? Derföre, så var mitt svar, att det icke är tjenligt.
Då bemötte han mig, om ej vädret och luften var allmän,
och alltså hvar och en hade fritt till att bruka henne, vare
sig i sång, spel eller tal. Så vore också tungan hans egen,
och visan, den han sjöng, hade han sjelf komponerat. Då
ville jag skilja mig vid honom, tog en annan gata, nemligen
Svartmangatan. Vi voro just stadde i dess gatumun på
Köpmangatan (såsom vid Stortorget, var väl detta ställe då ett af
de mest folkuppfyllda i hufvudstaden). Han ville gerna
veta, hvarföre jag ej ville hålla honom sällskap. Jag gaf
till svar: På det att icke allt folk må vända ögonen på oss
för hans sångs skull och hålla oss för narrar. Han sade,
folket vore narrar sjelfva. Dock lofvade han sig icke
mer vilja sjunga, det han också höll den gången.» Denna
anekdot är oss dyrbar, emedan den visar, att Lucidor var
både sångare och viskompositör. Men hvilken sjelfständighet
mot hopens undran visar den ej derjemte! Kunde det länge
dröja, att ej en sådan menniska blef allbekant? Den andra
lyder: »En gång åkte gref Peder Brahe förbi. Då tog jag af
mig hatten som andra och bockade mig. Lasse frågade mig,
hvarföre jag det då gjorde. Derföre att riksens drots åkte
förbi, sade jag, och det heter ’ära. den äras bör’, och han
dessutom är en herre, hög af ålder och meriter, och meriter
ega vördas och äras. Då svarade han: Grefve Per far sina
vägar och jag mina. Om jag har några pengar i pungen,
så går jag på ett värdshus, lagar om mig det bäst jag kan,
och gref Per för sig, hvar han vill. Men har jag något att
söka af honom, så går jag till honom och bugar och bockar.»
— Hvilken sjelfständighet äfven mot de store! Och detta
på en tid, då de förnämste rådsherrarna hade ett litet hof
omkring sig på sina gods, och presteståndet på riksdagarna
yppade sin fruktan, att, likasom aristokratins hofpredikanter
och patronatsprester redan voro det, hela kleresit skulle
blifva simpla tjenare åt adeln. Men hörom vidare: »När
jag bad honom bättre använda sina gåfvor, söka ynnest hos
de höge, deraf han kunde vinna både födan och äran,
svarade han, att det vore väl tokigt att sälja sin frihet för
några hundrade riksdaler om året. Och dertill vore det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
