Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindroppar öfver hans verser. Ibland hade han ölstånkan
bredvid sig under författandet och uppfriskade sig då och
då med en klunk derur. Det låg i sakens natur att hans
dagar skulle bli sämre och sämre. Troligen har han dock
om julen 1673 vistats borta på landet hos någon vänkär
familj, emedan på fem månader omkring denna tid (oktober
— mars) vi ej ega någon dikt af honom. Då han slutligen
den 24. maj 1674 vid makarna Oxenstjernas jordfärd låter
höra den sista vältaliga klangen af sin lyra, kallar han sig
med det betecknande namnet Thanatophilander (en man som
älskar döden). Han har således önskat att dö. De yttre
förhållandena blefvo också allt dystrare. Med hvilka känslor
skulle han ej vid den nu ändtliger skeende begrafningen
af Stjernhjelm den 28. juni 1674 se den långa
sorgprocessionen från Brunkeberg till S:t Klara kyrka! Men ingen
sång till den store hädangångne! Kriget hade nu spridt sig
öfver hela Europa, och dess flammor nalkades Sveriges
landamären. Ett sändebud från Ludvig, Feuquiéres, hade
kommit hit och underhandlade ifrigt. Våra arméer i
Tyskland utrustades, det ena regementet efter det andra fick
under sommaren uppbrottorder. Man ville nämligen under
den gamle, men för krig ständigt benägne riksmarskens
befäl hopsamla ända till 22,000 man i Pomern. Rådet hade
de bittraste bekymmer att underhålla dem. Emellertid spred
sig ängslan och oro omkring landet. Så kom hungersnöden.
Osäkerheten var stor på Stockholms gator. Vi, som nu så
länge i vårt obeaktade hörn fått åtnjuta fredens och en
jemn utvecklings alla välsignelser, hafva svårt att föreställa
oss den allmänna beklämningen hos våra förfäder, då Sverige
var en stormakt och omedelbart beroende af hvarje
fluktuation inom den europeiska politiken.
Lucidors död är i konstnärlig mening en högst
passande afslutning af hans olyckliga lif, men har kanske mest
bidragit till hans tvetydiga rykte. Ty misskännandet och
misstanken hafva öfverallt gömt sig inom det mörker, som
råder i berättelserna om hans lif. Det sista draget, som
återstår oss att omnämna af hans karakter, och som gör
honom så fulländadt tragisk som om han vore en ren
fantasiskapelse för ett drama, är hans nästan demoniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
