Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid satt löjtnant Storm fängslad. Man hade i
början fört honom till slottet, der då »arrest fanns för folk
af bättre vilkor och kondition» under drottning Kristinas
egen fordna våning, men snart förflyttades han till »Hvita
hästen», ett hårdt och med pinoredskap uppfylldt fängelse
strax ofvan marken i det gamla rådhuset vid Stortorget.
Der bredvid hade stadsvakten sin post. Vaktmästaren Björn,
som tycks varit en enfaldig och slapp person, erhöll sträng
tillsägelse att hålla uppsigt, i synnerhet på denne fånge.
Anhöriga och vänner hade dock tillstånd att besöka
honom. Domen för mord skulle snart fällas, då hans
moder, enkefru-öfverstelöjtnantskan Möller (således för andra
gången enka) lyckades befria honom. Den 7. november
1674 gick hon, som vanligt åtföljd af sin tjensteflicka, in i
sin sons häkte. Löjtnanten, som sades vara mycket sjuk,
hade nyss slutat sin middagsmåltid och syntes utifrån i sin
nattrock gå till spiseln att värma sina fötter. Modern skref
ett bref vid bordet. Sedan insläpptes till fången två
kamrater, Lohde, och derpå fyra andra män, alla med värjor,
hvilka stälde sig mot fönstret för att hindra vakten att se,
hvad som förehades. Det hade blifvit mörkt. Endast ett
vedträd låg och rökte i spiseln. Ett ljus upptändes, men
sedan det fått tjena till brefvets försegling, släckte pigan
det. Strax derefter, vid 5-tiden, kunde Björn, som stod
på trappan med ljus i handen, räkna de sex männen, som
åter gingo ut. Men som det fortfor att vara mörkt nere i
fängelset, steg han dit ner med sitt ljus och fann fogeln
utflugen ur buren och öfverstlöjtnantskan liggande i sängen
i sin sons ställe. Det gjordes allarm, men hvarken Storm,
som hädanefter alldeles försvinner ur historien och således
aldrig, som det uppgifvits, fått någon lejd af regeringen,
eller bröderna Lodhe eller de andra obekanta männen kunde
anträffas. Modern ville man ej straffa, men rådsturätten
dömde Björn, oaktadt alla hans tårar och böner, för hans
försummelse till samma straff som mördaren och de lägre
stadsvakterha till att mista tjensten och att i tre dagar, en
timma per dag, »rida uppå trähästen». Huru hofrätten
sedan ansett saken, vet man ej. Med denna myndigheternas
stränghet slutade således hela målet, handlingarna deruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
