Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom att skrifva vers, hindrade honom att vid mötande
svårigheter besinna sig, förädla uttrycken och bringa dem
till ett harmoniskt helt. Det är intet koketteri med sin
lätta versifikationsförmåga, utan en bokstaflig sanning, då
han öfverskrifver sina poem »i högsta hast». Atterbom
har rätt, då hen förändrar detta till »med hafs». Skalden
tyckes aldrig ens haft tid till att se igenom de hopkomna
raderna och granska dem. Han beter sig derunder så, som
om han skrefve endast för den förbi ilande hopen på gatan,
eller som om ingen kritik och framför allt efterverld funnes
till. Det är en sångmö, som aldrig bryr sig om, hur hennes
garderob är försedd, eller toalett tager sig ut, ehuru hon
eger diamanter och juveler. I afseende på innehållet yttrar
sig vårdslösheten i en ojemnhet och blandning af höga och
platta idéer, som visserligen höra tiden gemensamt till, men
här dessutom synas nästan med flit tillkomna. Och dessa
idéer äro i sanning ej nogräknade med på hvad sätt de
uttryckas. Om de ord, han använder, verkligen äro högsvenska
eller han hört dem från någon provinsdialekt, bekymrar
honom alls icke, när han behöfver dem. Den yttre formen
är lika flyktigt behandlad. Den förvånande ledigheten att
rimma tyckes fritaga skalden från hvarje fordran på korrekt
och stilbunden diktion. Alexandrinerna halka lätt undan,
men om den ena ej räcker till att i hast uttrycka tanken,
kastas det enda återstående ordet utan vidare besvär ned i
den andra och efterföljes af punkt, eller i motsatt fall, om
alexandrinen är för lång för tanken, insättas onödiga eller
rent af olämpliga ord i versraden, ett förfarande, som skulle
bragt Malherbe och Boileau till ursinne. Lucidor har ej
heller sträfvat efter att rikta vårt tungomål med nya
versformer från mer utbildade språk; han är ovanligt nykter i
den vägen. Blott få gånger experimenterar han med
sydländska versformer, hvarom mera sedan. Han har
märkvärdigt nog icke skrifvit en enda svensk hexameter
(han förfärdigade dock goda sådana på latin), ej heller en
enda klangdikt eller sonett, trots mästaren Stjernhjelms
föredöme. Med all sin förmåga i versifikation har han
aldrig försökt att ikläda svenskan en antik rytm, ja, ej ens
användt några konstmessigare versformer på de bildbarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
