Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I allmänhet beteckna Lucidors alexandriner ett framsteg
före de dittills bildade, och versslaget blir genom honom
fullt hemmastadt i det svenska språket. Han behandlar dem
med synbarlig förkärlek, och de låna sig villigt och ledigt
åt hans hastiga författarskap. Ja, det kan blifva fråga, om
ej hans så till innehåll som form otvungna alexandriner
kommo de fransyska närmare än de gustavianska med deras
despotiska cesur och stereotypa s. k. högre stil. Flera af
dem se så akademiska ut, att de skulle funnit nåd för Bloms
ögon, t. ex. följande praktfulla antiteser:
»Hvad är för hiertans lust, när man thet achtar ära,
I träldom uthan tvång medh frijheet kädior bära! —
(Det dåliga) thet grönskar lager-lijkt,
Blier fast aff ähra armt, dok utaff åhren rijkt. —
Vij lykta[1] billigt grååt, hvar hennes frögd begynns. —
Knapt var ännu uthbrunnin
Then fakla Hymen tändt, ok thu är bort försvunnin. —
Fast om hans späde lijf i morgon’n fann sin kväll! —
Nu döden dräper en ok mehr än hundra sårar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
