Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfor ett onödigt behof att undvika hiatus. Att man
stundom läser ohl (= ord), håhl (= hård), diuft eller diupt
m. m. är intet egentligt fel, ty man talade på det sättet, men
dö (= död), luta (= lutad), husä (= huset) äro större
friheter. Det måste medgifvas att Lucidor och Andersin i
dylika saker fara hejdlösare fram än öfriga samtida. Ibland
bortkastas determinativ- eller reflexivpronominet,
hvarigenom meningen blir hårdragen och ända till otydlighet
förkortad t. ex.: »En hares död är många, et Leyon kan
undgå» (= lejonet undgår döden oftare än haren). Ån
användes i hastigheten orätt pronomen t. ex. »Ey
hielper en demant sit skijn» (== dess sken). I koordinerade
satser med samma subjekt händer, att subjektet först möter
oss i den senare satsen. Verbet är uteslöt man merendels
som i latinet. Åtskilliga af Lucidors ordböjningar får man
ännu höra från obildade folks läppar, såsom: han laga väl i
presens konjunktivus, hur’et plä gå till, fast I brinna. Men
hvad skall man säga om sådana inkonseqvenser straxt bredvid
hvarandra som: I som sörien I lär eller Til I kommen ok få?
Deklinations- och genusformerna äro i allmänhet osäkra: Våg
heter i pluralis än vågar, än vågor, likaledes skattar och skatter,
thenne qvinna, thenna man o. s. v. I afseende på skiljetecknen
och stafningen råder ett fullkomligt kaos. Må vara att
skillnaden mellan artikeln en och räkneordet een ej var så
tydligt utpräglad och ytterligare blef af utgifvaren
bortslarfvad. Men här kan man få se med, mäd, mädh, tåhr,
tors, tårss i presens af verbum töras, mehr och meer
förekommande i samma versrad. Ett ord hafva vi funnit stafvadt
på fem olika sätt eller ungefär så många som det är
möjligt att hitta på: segger, seger, säyer, säter, säger. Lucidors
verser äro i sjelfva verket skrifna på hans tids
hvardagsspråk. Han använder det lika mycket för högtidligare som
gladare ämnen. Det är ganska intressant att sålunda få
veta, huru våra förfäder talade sins emellan. Somliga ord
hafva nästan kommit ur bruk (såsom partikeln full, fuller,
fulla), andra hafva långt från hufvudstaden och den
allmänna samtalstonen fördolt sig i någon provinsdialekt eller
Jargon (så interjektionen throm, thromme, hvilken den som
skrifver detta kan minnas sig hafva hört af sina oldfäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
