Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Huru mäster Gervasius kom att uppbära arrendet från Myllyranta kvarn och hvad därvid tilldrog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att uppbära kvarntullen och laxarrendet, som klosterfogden
två eller tre gånger om året besökte Myllyranta,
ehuru visserligen detta var hans egentliga ärende; utan
det var tillika för att med goda råd och förbättringar
alltmera öka klostrets inkomster på samma gång som
dess underhafvandes trefnad och välmåga. Härigenom
hade kvarnen blifvit inredd på ett helt annat sätt än
de vanliga skvaltorna, som i landet utträngt den förut
brukliga besvärliga handkvarnen, och kunde till och med
mala försvarliga gryn; laxpatorna hade blifvit byggda
med synnerlig omsorg, och åkertäpporna sköttes ordentligt
med plog ocb harf, i stället för det annars öfver hela
landet vanligaste sättet att svedja hvar det bäst föll sig,
närmast kring gårdarna. Följden var ganska riktigt den,
att Myllyranta med skäl ansågs som en af de mest
välmående nejder i denna del af landet, helst sedan de tätt
befolkade och välodlade trakterna närmast kring Åbo nu
lidit stort afbräck genom de danska fejderna.
En dag strax efter midsommar år 1512 hade klosterfogden,
den välbetrodde och axelbrede mäster Gervasius,
åtföljd af tvenne tjenare, ankommit till byn i det vanliga
ärendet, att uppbära Myllyrantas arrende till klostret.
Denne myndige man, som funnit för godt att gifva sitt
ärliga finska namn Järvinen en mera reputerlig klang
genom att nappa tag i det första latinska helgon han
tyckte sig vara släkt med, tillhörde detta slags mellanting
mellan munk och lekman, som utgjorde den världsliga
klosterbetjeningen och hade på sin lott att styra och
ställa sådana göromål, hvilka de fromma systrarna i ett
nunnekloster icke själfva kunde omhänderhafva. Hans
andliga värdighet, hvarpå han tycktes lägga synnerlig
vikt, antyddes af en vid svart kåpa, som tillika tjenade
i egenskap af öfverplagg, medan den järnfodrade mössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
