Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 11. Ett märkvärdigt kapitel om hvad som vidare hände David på Ljungars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11. Ett märkvärdigt kapitel om hvad som vidare
hände David på Ljungars.
David hade troligen sofvit i flera timmar det goda
samvetets sömn, då ett oredigt minne af den
föregående dagens händelser begynte spöka i hans drömmar.
Han tyckte sig åter vara vid Ljungars källa; han ville
dricka, men källan var så torr, att icke ens stenarna på
dess botten mer voro fuktiga. Ett stycke längre borta
på höjden stod den hemlighetsfulla flickan och vinkade
honom att följa sig. Men han kunde icke röra hvarken
hand eller fot; han var som fastvuxen vid klippan. Den
lilla flickan vinkade allt häftigare och otåligare; omöjligt,
han förstod att han borde gå, men han kunde det icke.
Bakom den gamla tallen skymtade fållarna af en svart
sammetsklädning; det var fru Ursnla, och hon förhäxade
honom med sina mörka, genomträngande ögon. Långt
borta i skogen hördes rop, och på himmelen uppsteg en
tjock rök. Han kunde ej längre tvifla, det var Myllyranta
som brann, det var hans mor och Beata och Birger som
ropade på hjälp...
Utom sig af ångest, slet David sig lös ur sömnens
armar. Förtrollningen var bruten; han vaknade och
befann sig sittande i kolblinda mörkret på stenbädden i
det hemska fängelsehvalfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0082.html
