Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Ett märkvärdigt kapitel om hvad som vidare hände David på Ljungars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur stånd att röra sig eller öppna sin mun, hade
han ingen annan utväg än att tåligt vänta hvad som
vidare skulle följa på denna uppenbarelse. Då tycktes
honom som hörde han på afstånd Ljungars källa sorla.
Detta sakta, enformiga sus tog till och förvandlades
småningom till en melodi — samma gamla melodi, på
hvilken Hirvi-Jaakko så ofta sjungit för honom sin visa
om Mariatta. David tyckte att gestaltens läppar rörde
sig; slutligen märkte han att det var hon som sjöng,
och nu kunde han äfven uppfatta orden:
Svarta hjärtan, svarta fållar!
Ljungars fru dig här förtrollar.
Ljungars frid vill hon förstöra,
Ljungars barn vill hon förgöra.
Ljungars barn
fly från kvarn.
Svarta hjärtan, svarta fållar!
Ljungars fru dig här förtrollar!
Mjölehvita, mjölehvita,
svarta korpen skall du bita.
Icke vet hon, fru Ursuln,
räfvens gångar ur sin kula.
Följ du mig!
Lyd och tig!
Mjölehvita, mjölehvita,
svarta korpen skall du bita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
