- Project Runeberg -  Ljungars saga /
121

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vidare om flykten med Ljungars barn, huru de förföljdes och hvar de slutligen hamnade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vill du göra oss alla olyckliga? hviskade David,
i det han påskyndade tåget.

— Men jag vill tala med Goliath; han skall
beskydda oss, fortfor den envise gossen.

— Goliath sitter fängslad nederst i djupaste
slottshvalfvet och kan ej hjälpa hvarken dig eller mig; men
en vet jag, som sitter vaken, och henne är det bäst att
vi rida förbi, svarade David.

Birger teg. Men olyckligtvis var det redan för sent.
Väktaren hade troligen igenkänt hans röst, ty man hörde
rop på muren och såg i dunklet gestalter röras med
brådska därtippe.

— Nu önskar jag att Siveri finge rätt och att vi
kunde rida gnistor ur stenarna, utropade David, och
hans fruktan meddelade sig snart åt alla hans
följeslagare.

Man dref efter yttersta förmåga de oviga
mjölnarekamparna framåt, men hade ej hunnit halfvägs till
Myllyranta, innan Davids vana öron redan hörde hästtraf
bakom dem. Lyckligtvis hade flyktingarne ännu
tillräckligt försprång, för att hinna kasta sig in i den nära
skogen. De valde den enda utväg som återstod dem
stego af hästarna, släppte dem lösa att på egen hand
söka sig hemåt, och veko skyndsamt af från vägen inåt
den oländiga skogstrakten, där det icke var lätt att finna
eller förfölja dem.

Snart hörde de, till sin glädje, ryttarne galoppera
förbi, framrusande i spåren efter Myllyrantas lössläppta
kavalleri, som fick fötter under sig, när det i nattluften
vädrade en ängsdoft från de välkända beteshagarna. Det
var tydligt, att ryttarne voro från Ljungars och hade
utsändts af fru Ursula för att återföra barnen till slottet.
Men detta ville David förekomma, och uppgjorde inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free