- Project Runeberg -  Ljungars saga /
196

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Om riddar Lydiks och jungfru Ingeborgs flykt samt om biskopens möte med den sårade riddaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Låt oss lämna dessa hågkomster — sade biskopen
undvikande — och säg mig hellre, min gamle vän,
hvarmed jag nu kan vara dig till någon tjenst. Jag
trodde dig vara vid detta laget i Stockholm.

— Du har rätt, svarade riddaren och tog sig
med handen öfver pannan, likasom för att reda sina
förvirrade tankar. — I stället är jag här, som du ser
— sårad, eländig, öfvergifven, med nöd undkommen
döden och fångenskapen. O min Knut! Min son!
Mina ögons glädje! Min unga örn! De uslingarne ha
öfvermannat dig utan harnesk, annars hade du kramat
dem sönder som grodor! Men det är förbi — allt
förbi!

Och den olycklige riddaren kastade sig, ötverväldigad
af sin smärta, på bädden och tycktes snyfta, men ingen
tår fann väg öfver hans ögonlock, för att lätta det
bedröfvade fadershjärtat.

När han något återhämtat sig, sökte biskop Arvid
med en sann själaherdes ömhet att erbjuda sin forne
lekbroder religionens tröst och lyckades åtminstone att
lugna hans upprörda sinnen, så att han med mera
fattning, om ock stundom med vilda utbrott, kunde förtälja
sitt olycksöde.

— Vi hade förhyrt ett fartyg i Åbo, berättade
han, och voro på väg till Stockholm, men fingo ligga i
två veckor för motvind vid Åland. Jag besökte där Erik
Johansson Vase på Kastelholm. Vasarne och vi ha
förr hållit hop mot Sturarne; nu hålla vi med dem,
ty juten bedrog oss. Kort sagdt, vi jagade elgar
tillsamman; det var förbjuden årstid, men något skulle vi
göra. Min Knut och den unge Gösta Eriksson flögo
som ett par tvillingsfalkar i skogarna. Du skulle ha
sett dem, bisp! De voro sådant virke, som man gor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free