Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Huru biskop Arvid intågade i Ljungars slott och dömde öfver dess invånares öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig välförtjent af kyrkans erkänsla. Vill du gå i min
tjenst?
— Måste jag då bli klerk? frågade gossen.
— Nå, det vore väl icke så vådeligt, menar jag.
Men trösta dig; man studerar sig icke till klerk på
hästryggen.
— Får jag då våga lif och blod i ers nådes tjenst?
— Det torde väl hända; vi lefva i hårda och
oroliga tider, min son.
— Får jag också harnesk, ryggplåt och stålhufva
som de öfrige hofmännen?
— Du gör nog många villkor. Men detta förstås
af sig själf.
— Får jag också nyckeln till fånghvalfvet innanför
källaren?
— Tag den, din narr. Fru Ursula har sagt mig,
att där finnes endast råttor.
David skyndade bort och återvände om en stund
med en liten askgrå, förfallen gubbe, som mera liknade
ett spöke än en människa.
— Goliath! utropade fru Ursula. Man har sagt
mig, att du längesedan vore död.
— Det vore väl intet under, inföll David, när man
i fjorton dagar gifvit honom saltadt bröd och icke en
droppe vatten. Lyckligtvis bade Goliath en vän i viken,
och det var floden, som då och då lät en stänk sippra
in genom en remna i muren.
— Det är första gången jag ser en sådan David
vid sidan af en sådan Goliath, genmälde biskopen
småleende. Men ni, ädla fru — tillade han allvarsammare
— hvad bar ni att svara på denna beskyllning?
— Att Goliath är en förrädare och denna gosse en
lögnare, ers nåd...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
