Den hvita katten / 7 (1875) Author: Mathilda Langlet Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När féen detta märkte, sä blef hon vred besatt Och med sitt trollspö lindrigt hon mig rörde; Se så, hon sade, nu skall jag förvandla dig till katt, För det du min förmaning icke hörde. Och så skall du förblifva, till dess en vacker prins, Hvars bild i medaljongen jag här dig gifver fins, Båd’ svans och hufvud modigt af dig hugger. Och nu, min vän, min brudgum, du mig befriat har Och lossat ur det hårda, trolska bandet! Nu återstår oss endast att resa till din far, Och se hvem som är vackrast här i landet.” Och dervid log prinsessan, så tjusande och skönt, Att prinsen måste bedja att om igen bli lönt För det förtrollningen han lyckats bryta. Så foro de till hofvet, och så är sagan slut; Ty att prinsessan skönast var af alla Det måste genast medgifvas, utan minsta prut, Och kungen sjelf till hennes fot vill falla. ”Min käre son,” han sade, ”tag kronan du på stund, Ty för en enda kyss af din fästmös rosenmund Jag gerna skänker hela kungariket.” ”Min kung,” prinsessan sade, och fint och godt hon log ”Det land, ni styr så väl, ni bör ej lemna: Jag har sjelf trenne riken och ett för mig är nog: Jag mina svågrar kan till kungar nämna.” Stort bröllop följde härpå: att glädjen stod i tak Behöfver jag ej säga, ty det är afgjord sak Säg, var det inte katten det till katta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>