Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raskt öfver gatan och höll redan på långt
håll handen utsträkt:
»Å, förlåt mig!.. ni vet nog hvad
jag menar. Jag ska aldrig göra så mer.»
Röstens ton lät så barnsligt
uppriktig, att Margits kvinliga godhjärtenhet
tigande samtykte till att låta det passerade
vara glömdt.
»Ja, ja, fröken, jag har glömskan
att tacka för så mycket. Och hvad
Valborg ska bli glad!»
»Vet hon..!»
»Nej då, hur kan ni tro!.. men
hon har undrat hvarför ni på sista tiden
varit så sällsynt, utan att kunna begripa
att jag var den afskräckande.»
Tänk, det fans en hemlighet dem
emellan — en hemlighet, som ingen annan
kände till, men som kaptenen småningom
fördristade sig att hänsyfta på i ordalag,
hvilkas innebörd endast Margit förstod.
Han nästan jonglerade med allehanda
muntra, försåtliga anspelningar. Hon
befarade i början att han skulle gå för långt,
men vande sig efter hand vid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
