- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
XXV

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en konventionel släng kring en individuel namnteckning — borta. Med Schefifel slår ett
nytt färgideal igenom. Ehrenstrahls praktlystna brokighet hade i 1700-talets första
decennier ersatts af dunkel glöd eller blek distinktion. Färgen hade visat lust att blifva
grumlig och tung med något förstämdt och missmodigt i klangen. Nu tränger den ljusa, glada,
öppna tonen in med sin bonhommie och sin lätta musik af rococons glada lifslust.

SchelTels blomningstid inträffar mellan 1730—50. Han eftersträfvar ej som Pasch
att gifva noggrant skildrade svenska typer eller som Arenius att lemna starkt och djupt
framstälda representanter för olika klasser och yrken. Han gör alla sina menniskor
till medlemmar af en högst »policerad sällskaps verid, i hvilken de lagt af sin
individualitets innersta väsen liksom spåren af sina specifika sysselsättningar. Fnstöringsdraget i
deras natur är lika samvetsgrant bortmönstradt som yrkesmärket. Det man ser är
säll-skapsmenniskan med umgängesleendet i ögonen, en anekdot eller en komplimang på
läpparna. 1 djupare mening obekymrad om sina uppgifter, begagnar Scheffel en fem, sex
clichéaktiga ställningar. Ingen af tidens målare är så lätt att identifiera. Oftast är det
bröstbilder eller midjebilder han målar med hufvudena vridna i half profil i en ställning, som
när man lyssnar till en replik. Ögonen glänsa, det tindrar som af kvicksilfverstänk
i de barnsligt klara och genomskinliga pupillerna. Sällan glömmer han, att med en liten
klick cremserhvitt utmärka glansljuset på nästippen, och äfven, när ansiktena äro
allvarliga, upplysas de liksom af ett tillbakaträngdt, ofta en smula illparigt småleende. Det
är endast lyckliga menniskor, som Scheffel ser i verlden, och för hvilka hans penslars
klara och ungdomligt strålande färger passa, och åldras hans figurer, sker det med
epi-kureiskt lugn och sinnesfrid. Fint hull hafva nästan alla hans gestalter, hy af friska eller
skrumpna rosenblad allt efter åren, ansikten, som skvallra om godt bord och god
matsmältning, och hafva dessa menniskor någon gång i ensamheten gråtit eller vridit händerna,
kan man åtminstone ej ana det på hans konterfej. Fonden till de Schefifelska figurerna
är ofta ett landskap i konventionel abbreviatyr med en blekröd solnedgångsstrimma i ena
hörnet, och i käck, lefvande silhouettering teckna sig bilderna mot luften.

Förträffligt var Schefifel representerad på retrospektiva utställningen 1898, där
sär-skildt bilden af den lärde Nehrman Ehrenstråhle (Rehbinderska samlingen) var karaktäristisk
för målarens konst. Eljes förekomma i den Hammerska samlingen flera ypperliga taflor af
hans hand - framför allt porträttet af C. E. Ecklefif som ung, när han ännu var
Tanke-byggarnes centrum, innan han sjönk ner till en ordensvurm, utstyrd i magnifik crapule».
Men mångenstädes möter man hans klara af epikureism och intellektuel vakenhet
präglade bilder. Konstnären arbetade någon gång i miniatyr. I Hammerska samlingen finnes
en sådan, föreställande en kamrer Wallius, säkert efter ett oljeporträtt af konstnären sjelf, men
i sitt lilla format lustigt stämpladt af den ljusa Schefifelska optimismen.

Som verksam porträttör lefde J. H. Scheffel i goda lifsförhållanden. Redan 1731
kunde han betala 600 daler k:mt i årlig hyra, och man föreställer sig hans hem gladt
och muntert med ljusa gångmattor och cretonner och bordsvisan sjungen i korus till
måltiderna. Elever hade han i stort antal. Några af dem bodde i hans hus, så »Johan
Hörner från Sigtuna , hvilken 1731 är i lära hos honom: niuter allenast kläder» (man-

talslängden). Hörner reste sedan (1735) till utlandet och skulle i Danmark förvärfva
ett berömdt namn. Schefifels bästa lärjunge var väl Per Krafift d. ä., för hvilken den
fryntlige läraren redan 1743 betalar 20 öres skatt i perukpenningar. Äfven Lundbergs
kopist Björck torde hos honom hafva inhemtat de första handgreppen. Nära Schefifels riktning
stod FYedrik Brander, äfven om han ej bildat sig i hans verkstad. Mindre kända äro ett par

o

lärlingar, som enligt mantalslängderna bodde hos Scheffel, Carl Portéus från Aland (173 I),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free