Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanskonstens mäktiga fläkt, som nar Watteau i egenskap af lärjunge till Luxembourgs
concierge, Claude Audran, fick göra förtrolig bekantskap med Rubens, eller l.cmoyne tack
vare sin lärare Galloche i duc d’Orléans samling gjorde sig sjelf till adoptivson af
Cor-reggio. Den på 1700-talet allt ökade rikedomen på stora gravyrsamlingar och
målerikabinett ersatte i någon mån bristen pä muséer. Det är de stora samlarnes tid.
De rinnas i alla samhällslager från och med det kungliga huset ner till den förmögna
bourgeoisien, och ända till 1700-talets slut florerade dess »cabinets des curiosités .
I allt större utsträckning hamnade nederländskt och italienskt måleri i Paris’
adelshus och financierpalats. En särskild viktig roll spelade här konsthandlarne. Watteaus
berömda duk Gersaivts skylt är en symbol af det vänliga förhållande, i hvilket
konstnären denna tid stod till sina förmedlare med publiken, och behöfver man säga annat
om klassen än att i dess led fans en af alla tiders störste kännare J. P. Mariette? I
den lysande raden af butiker vid Rue Saint Honorc funnos ständiga tafvelutställningar
af alla arter, och intet galleristudium kunde vara mer lärorikt för en ung artist än ett
besök hos en gravyrhandlare, sjelt konstnär som Basan, eller en vandring hos
konsthandlarne med en expert som Pierre-Charles-Alexandre Helle.
Efter detta återstär blott att nämna ett ord om de härdar, hvilka dock spelade
den största rollen för utdaningen af de unga målarne, men om hvilkas undervisning
kvarken protokoll eller stämpelpapper hafva något att berätta — ateliererna. Blott ur
parenteser i konstnärsbiografierna fä vi en inblick i dem. I ateliererna kvarlefde ännu den
gamla patriarkaliska andan. Gärna sitta de unga artistämnena som rena lärlingar i
dessa verkstäder, och om tillrättavisningen kunde falla skäligen handgriplig, var äfven
omsorgen faderligt kärleksfull. Lefvande dagen om samman med mästaren, drog
lärjungen stund för stund nytta af undervisningen. De handlingar, som uppsattes
med anledning af Lemoynes sjelfmord, visa t. ex., hur denne trots sin själssjukdom
redan tidigt i gryningen gjorde ronden bland sina lärjungar, och Carl van Loo som
direktör för de beskyddade elevernas skola — en utvidgad och organiserad atelier
är typen af en rastlös, ifrig, tuktande och uppmuntrande pedagog. Andra atelierer
som Bouchers och Pierres närmade sig mer de moderna. Boucher är särskildt till väsen
och temperament en modern fransk artisttyp, oförmögen att teoretisera eller rätta med
ord, men som med sin pensels nervösa exempel ryckte med den trögaste af alumner. Så
godt som alla denna tids målare mottogo elever. Sjelfva undervisningssättet vexlade
naturligtvis efter lärarnes olika lynnen och uppfattningar.
Sådana voro i största korthet de konstförhållanden 1 700-talets unga svenska artister
funno i Paris. De allra flesta af dem, t. ex. Lundberg, Hofiffnan, Hilleström, L. Pasch,
begagnade sig af undervisningen i akademien om också i cle tryckta tio delarne af
protokollen, i hvilka tusentals lärjungenamn möta, blott ett par svenska hittas. Men ingen enda
af dem har undandragit sig makten af dess traditioner eller intrycken af dess anda. En
hel räcka svenska konstnärer hafva dessutom deltagit i akademiens eget lif, tillhöriga
institutionen som agréer eller ledamöter. Det är fallet med Boit, Lundberg, Roslin,
Hall, Hofiffnan och Wertmiiller, af hvilka de flesta också utstält på salongerna. I de
beskyddade elevernas skola fans naturligen aldrig plats för en utländing, men
osannolikt är ej, att de svenska målarne gjort besök i L’Académie de Saint-Luc, eller, om de
stodo handtverket och manufakturen närmare såsom gravörerna, anlitat de ofvan
omtalade teckningsskolorna, ehuru därom föga kan uppgifvas med bestämdhet. På
konkurrentutställningarna till salongerna i Paris hittas egendomligt nog ej ett enda svenskt
verk, men möjligen skulle studiet af de blott delvis omtryckta katalogerna öfver provins-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
