- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
54

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den så eftersträfvade titeln peintre tln roi och blef den, som ombetroddes med
utförandet af de officiella miniatyrerna. Franska nationalarkivet gömmer också (0,1934 c)
en korrespondens från 1776 mellan Duplessis och Vergennes rörande en bild af
Ludvig XVI, som Hall fått i uppdrag att utföra efter porträttörens original.

1771 gifte sig Hall med Adelaide Gobin och kände sig så, liksom Roslin, äfven
personligt bunden vid det samhälle, som med öppna armar mottagit hans konst. I lans
maka var dotter till en rik köpman. Villot har i sin på familjepapper hvilande
framställning antydt, att äktenskapet i djupare mening blef föga lyckligt. Den unga madame
Hall var en äkta lifsyr parisiska med behof af lyx, hyllning och umgänge, och Ilall sjelf
förblef alltid trots sin franska fernissa en svensk drömmare med tycke för enstöringslif,
svärmisk naturdyrkare, lidelsefullt upptagen af sin konst. Till någon sorts brytning
kom det dock ingalunda mellan makarna. I lans bref frän sista åren af hans lif bära
vittne om djup och varm tillgifvenhet för hustrun. Flera af hans yppersta miniatyrer,
utförda med ett särskildt intresse, skildra också hans ståtliga fru och hans pikant vackra
döttrar.

Hall bodde först vid Rue Neuve du Bons Enfants med utsikt åt Palais-Royal,
sedermera vid rue Croix des Petits Champes, nära Rue S:t Honnoré, och slutligen (från 1784)
vid Place de Victoire, i hörnet af Rue de Petit-Reposoir. Hall ägde ett rikt och artistiskt
hem, inredt med verklig konstsmak. 1 tafvelgalleriet funnos enligt målarens eget
inventarium en Rembrandt och en Velasques, köpta för mindre summor än I lalls minsta
miniatyrer betingade, och om deras autenticitet kunde vara tvifvelaktig, voro däremot flera af de
dåtida stora franske målarna företrädda i den lilla samlingen. Där funnos målningar af Greuze
och Chardin, teckningar af Watteau, Boucher och Deshays. Men med synnerlig förkärlek
hade Hall köpt två mästare, Fragonard, virtuosen som samlar det franska 1700-tals-mäleriets
alla egendomligheter, och låter dem skina än en gång i prismatisk rikedom och Hubert
Robert, ruinmålaren, hvilkens små dukar med vemodskuggorna öfver de gräsbevuxna
monumenten redan utandas en fläkt af 1800-talets romantik. Hall stod också han vid
själfva seklets slutsten, och om också det fans mest af banden régimes eleganta förfining
i hans väsen, pekade dock flera sidor i hans musikaliska, naturfrossande sinne mot den
nya tiden.

I Halls hem umgingos flera af tidens målare, som Greuze, Hubert Robert, Joseph
Vernet och Roslin. Äfven de resande svenskarne hade där sin samlingsplats. Särskildt
välkomna voro Sergel, Halls gamla kamrat från Stockholm, och Nils v. Rosenstein,
under deras Pariservistelse och från senare tid baron Cederhjelm och baron Staél v.
Holstein, med hvilkens berömda svärfar Necker Hall äfven var lierad. Gustaf III sjelf
hade under sitt sista Pariserbesök gjort en visit hos Hall och från hans fönster, berättas
det, åsett en af det gamla Paris’ måleriska processioner. Konungen synes hafva tänkt
nämna honom till — Vasariddare. Det var den tiden en heder för en artist, som
ensamt tillfallit Lundberg, Roslin och Pilo af periodens svenska målare. Sergel ifrade för saken
i ett bref af 10/5 1784, hvaraf i Eichhorns samlingar finnes en afskrift. »Hall est sans
con-tredit le premier peintre de 1’Europé en Miniature et personne judicieux lui enviera
cette marque de bienveillance du Roi.» Förslaget blef icke verklighet, men Hall vidrör
saken i bref till Rosenstein d. % 1785. Med en ton af sårad stolthet skrifver han: Je

sens aussi fortement qu’aucun suédois le bonheur d’obtenir une marque de distinction de la
Bienveillance de son Roy, je le sens peut-étre trop vivement pour chercher ä le devoir ä
1’importunité.

I Frankrike höll sig Halls rykte uppe ända till revolutionen. Den lista öfver hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free