Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begynner redan vid hans ungdomsår. Vi veta intet bestämdt hvarken om hans skoltid
eller hans första utveckling. Med all sannolikhet kan man dock antaga, att han
vandrat samma vägar som hans far före honom från söder till den trånga
Själagårds-gatan för att i Tyska skolan under Georg Nitzars rektorat göra bildningens första
lärospån. Hans konstnärliga utdaning begynte naturligtvis i faderns verkstad. Säkerligen
har han dessutom följt undervisningen i akademien, ehuru man intet bestämdt vet därom.
Kanske har också hans fader, som på sista tiden kopierade Lundberg, bedt den berömde
hofmålaren lära den unge Xiclas något af pastellens teknik. Någon miniatyrist af rang,
hos hvilken han kunnat inhemta djupare inblick i denna konst, fanns knappast i Sverige.
Den enda, som vid denna tidpunkt någorlunda framträder, var Johan Georg 1 lenrichsen (1707
-1779). Ursprungligen kopparstickare, upptages han 1758 i en yrkésförteckning för årets
taxeringslängd såsom Stockholms enda miniatyrmålare, och 1771 erhöll han pension
afhofför-täringsmedlen (500 dal. k. m:t) med vilkor att antaga som elev den unge Erik Béron
(1747 1780). Men Henrichsen var egentligen emaljmålare, och det är föga troligt, att
den unge Lafrensen brytt sig om att titta in i hans verkstad, där han för öfrigt haft
föga att lära af dennes små glatta porträtt i knappformat med barnsligt bjärtröda
kinder eller af hans små broschaktiga allegorier. Till fadrens död har Lafrensen sålunda
arbetat hos denne Man har antagit, att han strax därpå reste till Frankrike. I)et är ej
fallet. Annu 1760 fanns han i Stockholm, »miniateurmålaren Niclas Lafrensen, »brukar
puder bor enligt årets mantalslängd i staden mellan broarne nära Bollhuset med
de franska komedianterna rundt ikring sig, hvilka kunde förmäla om Paris’ glädje och artistlif.
Det heter i mantalslängden, att hans allmänna bevillning var 9 daler, men det står också
antecknadt, att han var fri frän skatt, väl beroende på små vilkor. Vore icke dessa
längder så sorgligt defekta som de äro, kunde man komma till visshet om, när han reste.
Nu är det ovisst, liksom hur han fick medel till sin färd. I början af 1760-talet torde
dock utresan hafva egt rum. Spår af Lafrensens första verksamhet, innan han for, torde
man finna i en följd smärre miniatyrmålningar, som jag redan vidrört på tal om hans
fader - grönbleka, sjukligt hållna porträtt på pergament och papper af de kungliga och
andra med hufvudena litet maniereradt lagda mot skuldran och en ansats till blodfattig
och förnäm distinktion, men osäkert är, huruvida han verkligen är upphofsmannen till
dessa små arbeten, och Lafrensens första verksamhet är så godt som alldeles okänd.
Under antagande, att Lafrensen kom till Paris kring 1762, sålunda innan Hall gjort
sin revolution, är det svårt att gissa, hos hvilken han gått i lära. Troligen har han
besökt den franska akademiens teckningsskola, men hvilken var hans mästare som
miniatyrist.’ Någon af de försenade, traditionsbundna miniatyrmålarne af Massés skola? Någon
af de habila men nu så godt som okände mästare, hvilka arbetade för »Les Menues
Plaisirs och utförde små juvelerarbilder för doslock och andra guldsmedsar ti klar? Det
är icke godt att gissa. En nordbo skulle helt visst vilja föra honom samman med
en kollega som Cornelius Höyer (1741-—1804), hvilken ehuru jämnårig med Lafrensen var
elev af Massé och med stora loford är nämnd i dennes testamente och som tidigt gjort sig
känd i Paris. En svag likhet finnes också verkligen mellan dem båda — de porträtt af
Sophia Albertina och hennes svägerskor Höyer gjorde under sin svenska vistelse, då han
stod på höjden af sin bana, verka som stammande från en Lafrensen, hvilken stannat i
växten och ej förmått lösgöra sig från gammaldags tradition. Säkert är emellertid blott,
att Lafrensen direkt eller indirekt tagit intryck af Kouchers svärson Baudouin och af honom
lärt ej endast den virtuositet i gouachens konst, genom hvilken hans namn blef ryktbart,
men äfven en friare miniatyrteknik. Inga kända handlingar visa, att han erhållit något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
