Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken han afmålat i sin atelier omgifven af barn och blomma i en nu förlorad(?) gouache.
(Gabillot, Hubert Robert p. 249). Den främmande artisten, hvilkens verkstad kännarne
ensamt hade reda på, ocli hvilkens arbeten voro så eftersökta af konsthandlarne och
gravörerna, försvann i den stora metropolen, där han troligen lefde för sina nöjen, utan
att bry sig om att med titlar och hederstecken befästa sin ställning.
Det var i augusti 1774 som Lafrensen återkom till Paris. Som man ser af
medaljgravören Fehrmans resejournal, hvilken skänker oss några upplysningar om den svenska
artistkolonien i Paris under åren 1774 1775, bodde Lafrensen tillsammans med en svensk,
i hvilkens sällskap han återkom till Paris, Conducteur Skröder, vid Rue de Saints Péres
i ett hus tillhörigt arkitekten Desmaisons. Denne var en anförvant till David, hvilken
målat hans porträtt, och Lafrensen kunde dä hafva stött ihop med det franska måleriets
vardande diktator, innan denne ännu i Rom fått klart för sig, att hans mission var att
trampa under fotterna just den gratiens inspiration, som också helt fyllde den unga
svensken. Lafrensen syntes vid denna tid ofta i den svenska kretsen i Paris. Den bestod af
artister, diplomater och officerare i fransk tjenst, vid Royal Suédois, Schombergs
dragoner eller andra regementen.
Julafton 1774 ilter han julgröten hos madame Lalouette i Palais Royale samman
med Hall, Fehrman, I lugnes Taraval, som betraktade sig som half svensk, kapten
Pähl-man, löjtnant Löfving, hrr Ström, Orman och Kämpe (lektorn, medlem af
antikvitetskollegium). Sedan gick sällskapet och hörde julmessan i flera kyrkor hvarunder större
delen af natten tillbraktes . På nyårsafton var man åter jemte baron Ramel samman
hos Löfving och inväntade det nya året under tankar på hemlandet. Likaledes
samlades man på konungens födelsedag, den 24 januari, till en glad supé i I lötel de S:t
Lsprit. — Jemte de öfriga svenskarne gör Lafrensen små utflykter i Paris’ omgifningar,
till Marly och Versailles. Den 15 oktober 1775 var afskedsgille hos Hall för Fehrman,
som afreste till Rom, och Lafrensen var bland de närvarande. Under 1776 har en
annan resande svensk mött honom i Paris den blifvande ärkebiskopen Lindblom, vid
denna tid en glad, verldslig och vitter ung prest, som de flesta af den äldre
gustavianska tidens prelater. Denne skrifver från Paris i mars 1776: Fluiru Lafrensen finner sig
väl här, tror jag dock, at han ej alldeles slagit ur hågen att återvända till sitt
fädernesland . 1778 är det ingen mindre an sjelfve fursten för alla våra svenska konstnärer, Sergel,
som lemnar bevis på hans vistelse i Paris och i bref intygar, att Lafrensen alltjemt
utmärker sig, par son mcrite et sa conduite . Under Gustaf lll:s pariservistelse 1784 blcf
Lafrensen presenterad för monarken och fick i uppdrag att utföra de gouacher öfver fester,
gifna under Gustaf 111:s vistelse i verldsstaden, hvilka vid konungens död hängde i Lilla
gröna Rummet på Haga, men sedan försvunnit. Annu 1790 vistades Lafrensen i Paris,
och i Almanach des artistes för detta år har jag funnit hans adress: »La Verince, rue
de Grammont de 1’Academie de Stockholm pour les sujets en miniature ä la gouache». Se
där de fattiga notiser jag kunnat samla om Lafrensens pariserår, och äfven om en lycklig
slump låter oss hitta några till af dylika flyktiga omnämnanden, hur litet säga de ej om
artistens vanor och förhållanden, lif och lynne! Allt detta kunna vi endast få veta genom
utförliga skildringar öfver honom eller än hellre genom några bref af hans hand! Men
lika lätt och gerna som han förde ritpennan, lika stor motvilja torde han hafva haft för
fjädern. Eljes hade väl några biljetter af honom hamnat i våra arkiv. Nu är ett kvitto
i inventariehandlingarne efter Gustaf III (Riksarkivet) — jämte en skrifvelse i
Säfsta-holms arkiv frän hans ålderdom — de enda autograferna af Lafrensen. Man kan
sålunda blott gissa sig till Lafrensens lif i Paris och söka läsa det ur hans verk. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
