Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta figurer, omgifna af böljande dunkel, och den andra afskyvärda tidsillustrationer
af en tölpaktighet utan like. De öfriga tongifvande målarne representerade knappast
några franska traditioner. Pilo, den sjelfständigaste begåfningen och den djupaste
artistnaturen af dem alla, hade utvecklat sig under studium af nederländarne och
skaffat sig en egen färgvision af en romantisk makt, som utom England ej vid denna
tid fans hos många artister i Europa. Masreliez var helt klassiker och den egentliga
upp-hofsmannen och teoretikern för den arkeologiserande konsten i Sverige, såsom utöfvande
artist föga njutbar annat än i egenskap af dekoratör. Elias Martin slutligen, som 1791
för alltid återkom hem, hade fått hvarje spår af Vernet utplånadt under sina
engelska studier och gjorde nu landskapsmåleriet verkligt bofast i Sverige med sina soliga
sommarbilder och sina stockholmsvyer, skiftande i Bellmans Amaryllisfärg.
I det hela hade konstintresset varit i ständigt stigande. Gustaf den III sjelf visade
hela sitt lif igenom stadigvarande kärlek till konsten, och det är ingen af tidens artister,
som han ej uppmuntrat och understödt. Flera af slotten lät han dem prägla och försköna,
och hur gifver ej hans paviljong på Haga sjelfva bouqueten af hans tids stil! I den
känner man bäst, hur väl dess ljusa fantasilif passade ihop med hans väsen. Konungens bröder
voro båda vänner af målarkonsten och uppmuntrade den, så vidt deras trassliga
penningförhållanden tilläto — och stundom mer. Fredrik Adolf, hvilken sjelf kluddade en smula,
stod som akademiens beskyddare under många är artisterna nära, och de omdömen om
konst, som särskildt Fredenheim af honom bevarat i sina dagböcker, vittna om en i det hela
öppen och fördomsfri blick. I Ivad Sophia Magdalena angår, var den välvilja hon visade
Pilo väl snarast uttryck för ungdomshågkomster. Hon kände honom sedan barndomen —
han hade ju varit hennes broders teckningslärare. Han hade också ensam förmått tolka
hennes egendomliga, bildstodsaktiga skönhet. 1783 uppsände Pilo också för att visa sin
tacksamhet mot drottningen två porträtt, som han utfört af hennes far och mor, »hvarför
hon i förbindligaste ordasätt tackade honom och öfverlemnade honom med egen hand en
rikt brillianterad Wasaorden, värderad till 1000 r. sant (Schering Rosenhane till J. v.
Engeström 17/n 1784 K. B. H. S.). Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta däremot
hade ett verkligt konstsinne. H011 dilettanterade sjelf som miniatyrist, och hennes vakna
och lifliga intelligens räckte till för konsten som för så mycket annat. Om landet ej
längre ägde någon så drifven kännare som Tessin, hade smaken för målning trängt
igenom i vidare kretsar än förr. Rundt omkring i herrgårdarne uppväxte små
tafvel-samlingar, om också släktporträttet här spelade den dominerande rollen. Kring akademien
samlade sig ett läger af konstvänner — hvilkas dilettantism man fick förlåta för deras
intresse. Det var från detta håll, som t. ex. det anslag samlades, som satte akademien i
stånd att låta Åkerström i Italien fortsätta sina studier.
Sjelfva akademien, som ännu var i ofullgånget tillstånd, då Lafrensen förra gången
var hemma, hade blifvit en fullständig organisation, en verklig modershärd för svenskt
konstlif. Af en præses som Adelcrantz, en direktör som Pilo, professorer som Lorenz
Pasch och Sergel, kunde man vänta det bästa, och faktiskt är, att den undervisning, som
meddelades, var synnerligen god och solid. Hur fördragsam man var inom akademien,
visar bäst den hjärtlighet, med hvilken Hörberg omhändertogs af dess ledande män, när
han dök upp från det okända Småland med sin matpåse pä ryggen, och intet
temperament var väl mer främmande för den akademiska riktningen än denna romantiska och
fromma drömmare med den sagoaktiga fantasin och den koloristiska läggningen. Den stora
tillströmningen af lärjungar till akademien intygade undervisningens drift och lust, och att
kåren bland sina lärjungar utdanat så lysande begåfningar som C. F. v. Breda, Per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
