- Project Runeberg -  Cesare Lombroso och hans lifsgärning /
30

(1911) [MARC] Author: Ludvig Wolff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vår tids humanitetskraf: för hvarje ädelt och upphöjdt sinne är
vedergällningstanken en styggelse; långt ifrån att fordra en yttre
vedergällning genom människor, tillstädjer tvärtom vårt sedliga
medvetande ej en sådan. Är det orätt för den enskilde att löna
ondt med ondt, kan detta ej heller blifva berättigadt för samhället,
säger också vårt lands förnämsta straffrättslärare.[1] Så länge
vedergällningsidén utgör basen för strafftaxan inom lagstiftningen,
finnes icke någon möjlighet af individuellt olika behandling af olika
brottslingsnaturer:[2] ett brott med ty åtföljande biomständigheter
uppväges ju nu på rättvisans våg, ungefär såsom en hökare
väger viktualier, och straffet blir en betalning efter fastställd
taxa och notering! (Gadelius l. c.):[3] det blir en meningslös,
moralisk värdering af brottet, hvarvid ingen hänsyn tages vare
sig till samhällets skydd eller brottslingens förbättring. Och detta
måste dock i första och sista hand bli syftet med
straffinstituten, att skydda de mänskliga intressena och rättigheterna samt
— om möjligt — göra brottslingen till en laglydig och i sedligt
afseende bättre, helst oförvitlig människa.

Om samhället äger full rätt och äfven förpliktelse att skydda
sig mot alla slag af brott och brottslingar, — dock utan att
tillgripa strängare straff än nöden kräfver, utan att någon
djupare kontrovers sålunda inträder emellan samhällets intresse af
effektivt skydd och den kriminelles kraf på human behandling[4]
— och å andra sidan ej heller det ideellare, det förbättrande
syftet med straffet får förglömmas, så är det uppenbart, att de
olika förbrytarne kräfva en olika behandling, dels med hänsyn
till den grad af våda, som ligger i deras person, dels med
hänsyn till utsikterna om bättring.[5]


[1] Jmfr: Joh. Hagströmer, Svensk straffrätt I s. 29.
[2] Jmfr Stjernstedt, l. c. s. 14.
[3] Jmfr och Ferri: »Was thut der Richter? Er legt auf die eine
Wagschale das Verbrechen, auf die andrere die Strafe, dann zögert er, nimmt von
der einen Schale etwas ab, legt der anderen etwas zu, und will so annähernd
die sociale Anpassbarkeit des Schuldigen bestimmen»! — cit. eft. Lombroso
Urs. u. Bekämpf. des Verbrechens s. 346.
[4] Jmfr Stjernstedt, l. c. s. 24.
[5] Jmfr Lombroso, Urs. u. Bek. des Verbr. s. 345. Die Strafe muss
natürlich ihren Charakter ändern und mehr das Wohlergehen der Gesellschaft
als ein dem Schuldigen zuzufügendes Leiden erstreben; in einem Falle ist
eine Strafe kaum nötig, da das Verbrechen selbst schon eine schwere Strafe
ist, dass man vor einer Wiederholung derselben durch den schuldigen ganz
sichcr sein kann — jmfr. Thyrén uti noten här nedan! — im anderen Falle
bedeutet jede Verzögerung, jede Milderung der Anwendung der Strafe eine
Gefahr für die ehrlichen Leute.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lombroso/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free