Över Hallandsåsen, som också på de gångna åtta åren sen jordbruksresan väsentligt hade förändrats, susade Hedin och jag vidare upp mot nordväst. För åtta år sen hade här sett ut som tattarläger och Lassemajaförsåt, nu var det en bred, rak, skinande, permanentad väg, spänd som ett i solen blått serafimerband tvärs över den gamla fattigbygdens välvda mage, och sen kom den halländska pannkakan med tät bebyggelse som små gröna pistache-korn.
- Nu börjar det klarna i krumelunten, min kära Hedin! sa jag. Vad tyckte du om arbetarhemmet?
- Du vet, jag vart häpen. Det va som det bästa i Amerika.
- Du har hört, hur dom överallt kör med tjänarfrågan, omöjligheten att få speciellt kvinnlig arbetskraft. Vet du, vad dom gör?
- Nej.
- Dom gör som alltid. Dom sitter vid skrivbord, kaffebord och alla andra förbaskade bord i hela Sveriges land och rike och jagar opp sig, svär och förbannar över tidens ondska som vanligt, över folkets förfall och ungdomens lättja etc. etc. Dom vet allting om allting, det är bara en sak, dom som vanligt inte vet ett dugg om: verkligheten!
- Ha, ha, ha! skrattade Hedin för full hals.
- Va skrattar du åt?
- Dej.
- Varför det? Har jag inte rätt?
- Jo, visst! Men du vet, jag måste skratta, då jag tänker på, om dom hörde dig.
- Dom ska få. Och nu ska jag lägga upp saken först för dig, så att du har klart för dig, vad vi i det följande inte minst har att hålla utkik på. Först och främst ska vi ha klart för oss, att vi inte heller känner verkligheten utan att vi är på jakt efter den. Men vi vet i alla fall lite mer om den, än då vi startade, och Skåne har hjälpt oss storartat. Det är en egenskap, som skåningarna har, som placerar dom i särklass: dom säger som det är, och dom är realister. Dom har, som du nog har märkt, inte försökt dölja nånting utan öppet visat fram allting, precis som det är. Jag är inte absolut säker på, att det kommer att bli likadant i alla landskap framför oss. Så vi ska först och främst vara misstänksamma.
Men så kommer det avgörande. Genom vad vi har sett hitills har vi kommit på det klara med, att bostadsfrågan i sista hand är en fråga om människorna i hemmen Och vidare är det tydligt, att det är främst i fråga om hemarbetet, om tjänstefolk och arbetskraft som skon klämmer, och att det beror på, att en förändring håller på att ske i hela det svenska samhället. Och det är just den förändringen, du nu måste ha klar för dig. Ser du, saken ställer sig så här! Den nya industriarbetarklassen har ryckt upp i samhället och tagit den gamla borgarklassens plats. I samma stund som industriarbetarna fått bättre ekonomisk standard genom högre löner, har dom fått bättre bostäder, flera rum och samtidigt färre barn. Dessutom har barnen fått bättre skolbildning och högre både intressen och mål i livet än förr. Följden har blivit den, att numera har dessa familjer råd att ha särskilt de uppväxande flickorna kvar i hemmen till vuxen ålder. Dom hjälper modern att sköta det större hemmet. Dom spelar piano, dom läser böcker, går på bildningscirklar, på bio, teater, konserter. Dom lever, kort sagt, precis som borgarklassens döttrar levde för femti år sen. Och de unga arbetarna ha råd att förlova sig tidigare och sätta eget bo, i egen »villa». Det gör att flickorna, precis som borgarklassens döttrar för femti år sen, numera inte bara väntar på platser utan på giftermål.
- Ja, visst, visst! Du vet, det hara aldri tänkt på. Men nu sera.
- Men nu ska du höra vidare. Det föll aldrig borgarklassens vare sig föräldrar eller döttrar in, att döttrarna skulle ta plats som »pigor». Nå, vet du, vad som hänt och håller på att hända? Jo, när nu industriarbetarklassen mer och mer förborgerligas, så faller det dem precis lika lite in, att deras döttrar ska ta plats som pigor, Det hela är, kort sagt, en följd av bostadsstandardens och den sociala standardens pågående förskjutning, och hela problemet blir därför i sista hand en fråga om hur arbetet i hemmen, i jordbruket o.s.v. ska organiseras rent ekonomiskt, det vill säga i samklang med Sveriges nuvarande sociala byggnad. Att få tillbaka gångna tider med billigt, dåligt, outbildat tjänstfolk, det är inte att tänka på. Rationaliseringen i industrin tar bort de undermåliga arbetarna, behåller de bästa, ger dem högre löner och bättre bostäder. Rationaliseringen i jordbruket tar bort de undermåliga statarna, behåller de bästa, ger dom högre löner och bättre bostäder. Det har vi ju sett här i Skåne.
Nu står vi inför rationaliseringen av hemmen, det är vad som framgått av vad vi hittills sett, denna rationalisering kommer att ta bort de dåliga hemmen, behålla de bästa och det kommer att ske genom att de drar till sig de bästa hemarbetarna, vilket kommer att ske genom att de ger dom högre löner, bättre bostäder och kanske framför allt högre social standard. Hemarbetet kommer att jämställas med arbete i fabrik och på kontor, och i samma stund kommer flickor ur alla samhällsklasser att kunna söka sig dit. Det blir lika lite skam att vara »hembiträde» som kontorist, postfröken, sjukgymnast eller telegrafissa.
Det måste bli följden av industriarbetarnas förborgerligande, och vet du, vad vi ha att göra?
- Nej!
- Undersöka, om man begriper den lilla schäsen! Det är allt! Och
nu gräver vi vidare!
