Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men jag törs icke. Saken är nämligen den, att
slagdängan, som för varje strof blir mer och mer
komisk, i och med detsamma blir mer och mer
cynisk. Det är således Anständigheten, som här
säger stopp! — Du känner väl Anständigheten?
Hon är första kammarfröken hos Hennes Nåd
Sedligheten, samt gör les honneurs i huset så ofta
Hennes Nåd själv ligger sjuk av gikt och podager,
vilket numera alltid är händelsen. Och mot
Anständighetens domar gives ingen appell. Ej heller
mäktar någon att trotsa dem, ty hon har Enfalden,
den allsvåldiga Enfalden, som aldrig ligger sjuk,
till vän och beskyddarinna. — Ställer man sig på
en rent estetisk ståndpunkt, så kan man visserligen
resonera så här: "frågan, om ett vitterhetsarbete
skall vara anständigt eller icke, är lika så slug
som frågan, om en triangel skall vara grön eller
blå. Triangelns natur är att vara triangel, och
grönheten och blåheten höra ej dit. Likaså gälla i
vitterheten varken anständighet eller
oanständighet, utan — skönt eller icke skönt? — "that is
the question!" — Men — det är vådligt att ställa
sig på en rent estetisk ståndpunkt; och jag råder
en var, som förfogat sig dit, att tala lagom högt.
Bäst är att viska — såsom den lydiske
hårfrisören gjorde då han ville avbörda sig sin upptäckt,
att kung Midas hade åsneöron.[1]
Vi voro nu framkomne till Berg och tiden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
