Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagen av det vänliga tonfallet att tårarna började
rinna utför hans kinder och han omedvetet böjde sig
ner som för att omfatta någons knän.
Men kölden var så vass att han efter en stund
nästan glömde både prästen och hungern och endast
stirrade allt längtansfullare bort mot sin stuga, som
otydligt skymtade borta i skogsbrynet, och hans
hjärta började bulta av oro för barnen. Stugan,
som en gång i tiden hade slagits ihop åt en
lösarbetare, var nu alldeles fallfärdig, det platta
brädtaket låg löst på bjälklaget, väggarna voro vinda
och på ena sidan stöttade med störar, på den andra
var jord och granbarr uppmakat som stöd.
Den låg så ödsligt, stugan, så man kunde bli
spökrädd. Tätt bakom den stod den dystra
granskogen som en tät, svart vägg, och jämt var det
sådana underliga läten och ljud därinne att folk
helst tog en lång omväg. Kalla vinternätter och
töblöta marsdagar kommo vargar fram i hela
skockar och gåvo sig av till byarna efter byte.
Tomek hade hyrt stugan av herrgården, därför att
den låg nära banan, därför att hyran var billig och
korna kunde släppas i vall om sommarn. Han hade
växt samman med den där ödemarken, vant sig
ifrån byn och människovimlet och trivdes bara med
de sina.
Framkommen till stugan tittade han in genom de
frusna rutorna, men det var mörkt därinne. Han
steg tyst in och tände lyset. Alla barnen sovo
nerkrupna i den gemensamma halmbädden och med
några gamla trasor över sig. Det var kallare härinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
