Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
47
— Men Baran vet ju att det utefter hela linjen har
kungjorts att han slipper straffpåföljd för stölden,
med det förbehållet att han inte antages till något
arbete vid järnvägen. Vad kan jag göra, kära han?
Tomek svarade inte, endast hängde huvudet och
släpade sig hem till stugan.
— De asen, de asen! började han plötsligt skrika,
och det kom ett sådant raseri över honom att han
dängde spaden i marken, och hemkommen gav han
Marysia en örfil och Jozia en spark, for omkring i
stugan som om han varit från vettet och slet sitt
|iår. Men snart voro hans krafter uttömda, han
lugnade sig och började åter vänta.
Från prästen hördes intet, dagarna släpade sig
fram fruktansvärt trögt. En kväll efter dagslång
svält fick han en idé.
Barnen gräto och Joziek klagade att det värkte
och slet i bröstet på honom, han var feberhet,
kastade sig i sömnen, skrek och tiggde om bröd.
— Gråt inte, lillen, jag skall gå och hämta mat,
sade Baran kort. Han tog en säck och en yxa och
begav sig till herrgården.
Han plumsade genom snö till midjan, men han
tog sig fram till stallet, där han för inte länge-
sedan hade sett hundarna fira kalas. Han började
leta efter fårkropparna — han grävde i snön öm-
som med fötterna, ömsom med yxskaftet, men fann
ingenting. Han skulle just ge sig av igen med oför-
rättat ärende, då han hörde ett undertryckt mor-
rande från andra ändan av byggnaden, och dit
gick han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
