Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
59
och annat träd stack upp ur drivorna, än mot den
klara himlen och den gyllne solskivan, och det
tycktes honom att alltsammans sakta svingade likt
en klocka och att solen var en kläpp som slog mot
de svarta skogväggarna med en mild och ljuvlig
klang lik rasslet av mognande ax, skogssus i solgass,,
fågelkvitter under takåsen, och det ljuva välljudet
fyllde hela hans varelse och vaggade och vaggade
honom — in i en allt djupare och roligare slummer.
Jag tror bestämt jag håller på och dör, tänkte
han, ur stånd att rätt fatta vad som försiggick inom
honom. ,
Han nådde stugan, satte sig på sin gamla vanliga
plats vid ugnen och hade inte en aning om vad
som hände och skedde omkring honom. Han hade
kämpat med livet så gott han kunnat och förmått,
men detta sista slag hade gjort alldeles slut på
hans krafter. Nu visste han att han inte mäktade
mer, att han måste gå under, och därför hade allt
blivit honom likgiltigt, resignerad böjde han sitt
huvud och överlämnade sig åt ödet. Han tänkte
varken på sig själv eller på de återstående barnen,
inte på något tänkte han — han bara väntade på
något obestämt slags slut.
Han hörde att något dussin människor kom
in i rummet, att de rörde sig omkring honom, att
de sade något, men han förstod ingenting. Han lade
sig ner på bänken med ryggen mot rummet, drog
fårskinnspälsen över huvudet och låg där som död.
— Hör han, Tomek, började Czerwinski, som var
en i skaran, då Tomek inte tycktes märka deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
