Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
här bland jätteträden», hade hon sagt honom en
stilla septemberdag — och de möttes, de möttes...
Hon hade hållit sitt löfte.
... et secundum ...
klingade det. De mossiga ekarna vaggade i långsam,
avmätt takt, de gula björkarna riste sina löv, skogen
förenade sitt rytmiska brus med sången, och ekona
rullade så tungt genom de mörka djupen att fåg-
larna förskräckta flögo upp från grenarna.
Endast den döda låg lugn och likgjiltig — buren
av okända böljor gled hon genom stilla evighet.
Hos Antoni utlöste de där stämmorna plåga och
kval, dess bittrare som de nu voro medvetna. Med
ens såg han livets hela meningslösa, dumma fars
i dess rätta ljus.
— Så ömkligt alltihop, så ömkligt! mumlade han,
och han kände det som om hela tillvarons elände
legat samlat inom honom — tillvaron utan morgon-
dag och mål, med sina miljarder väsen, som brot-
tades och kämpade i fåvitsko. Så helt gick han
upp i förnimmelsen att han knappast märkte då
de voro framme. Kistan bars in i kyrkan, som
var klädd med granar. De florbehängda fönstren
stängde ute var glimt av dagsljus, och de hundrade
brinnande ljusen, sången, orgelns högtidliga, isande
brus, kyrkans stränga gotiska arkitektur, alla de
stela människogestalterna verkade ohyggligt be-
klämmande. Han flydde ur kyrkan för att få andas
ut litet. Inte långtifrån låg en vanlig landsvägskrog;
dit tog han sin tillflykt för att få läsa brevet, som
6. — Reymont, De lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
