Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
hade rest, ty hennes lugn var honom dyrbarare än
hans egen lycka.
Han satt så länge på värdshuset att de övriga
redan voro ute på kyrkogården, då han sällade sig
till dem. Då kistan sänktes i jorden, gick det inte
ens en darrning igenom honom; han stod oberörd av
gråten, av klagoskrien som ljödo över graven. Först
då han lutade sig ned efter en hand jord ryggade
han förfärad tillbaka, ty tvärsigenom kistlocket hade
han sett den dödas ansikte med det samma bittra
uttrycket kring läpparna. Han hörde varken prästens
tal eller det dova ljudet av sandens fall, han såg
ingenting utom det där blåbleka ansiktet svävande
i rymdens dimmor och dis som i en violett nimbus.
Han gnuggade ögonen, han bet sig i handen, men
hallucinationen blev han ej kvitt.
Då allt var slut trädde »filosofen» fram till honom.
— Kom med hem till mig, Antek.
Han skälvde till vid vännens åsyn och tryckte
hans händer. Kuronski, den avlidnas man, kom
också och ville lägga beslag på honom. Antoni
stod ett ögonblick tyst och stirrande, men så sade
han som i ett plötsligt beslut:
— Jag åker med Wladek, och vi följs åt till
dig. Jag har litet att tala med honom om... Låt
de andra åka, vi far sist, viskade han och tog farväl
av alla de övriga.
De åkte sist. Då de kommit in i skogen föreslog
han att de skulle stiga av och gå; han ville tala
ostört. De skickade vagnen i förväg och veko in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
