Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Vid hemkomsten hostade hon. Hon måste ha för-
kylt sig på åkturen, hon gick till sängs tidigare
än vanligt. Under natten blev hostan riktigt svår, och
jag rådde henne att ta bröstdroppar och ville själv
hämta dem, men hon sprang upp och gick till
apoteksskåpet. Ytterst där stod en flaska bröst-
droppar just tillagade. Hon visste det, för på sön-
dagen hade hon givit en av tjänstflickorna av dem.
Jag såg hur hon hällde i glaset... hur hon drack
— ack, om jag hade anat!... Beständigt ser jag
för mig hur hon släppte glaset med ett anskri och
föll baklänges. Jag lyfte upp henne från golvet
och bar henne till sängen — hon vred sig redan i
ohyggliga plågor. Hela huset kom springande, men
ingen kunde hjälpa henne... Innan doktorn hann
komma var hon död. Vad jag led kan jag inte be-
skriva ... Se den man har kärast i världen vrida
sig av kval, höra hennes jämmer, känna hennqs
plågor — och inte kunna göra det minsta, hjälplös
se henne dö — det är ohyggligt. Jag var vansinnig
av förtvivlan, jag vred mig i min maktlösa ångest,
jag hädade Gud — men hon dog, hon dog...
Aldrig glömmer jag den stunden — aldrig!
Kuronski berättade i avbrutna viskningar, som
rädd att genom en höjning av rösten kalla fram
fler minnen. Vart ord träffade Antoni som en
dolkstöt i hjärtat, och han kände hur hans liv rann
bort ur såren. Han lyssnade tårlös, ty tårarna
strömmade inåt. Han genomlevde hela berättelsen.
Han såg henne stå vid skåpet, såg henne dricka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
