Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
skönas och ädlas apostlar. Då jag ser på dem, kan
jag till och med knappast fatta att konstens heliga
eld brinner i de brösten. Jag förstår inte hur man
kan vara supare, cyniker, skeptiker och samtidigt
konstnär. Jag förstår det inte!
— O du Apelles skomakare! Det är mycket du
ännu inte förstår — mycket, mycket du måste göra
dig kvitt. Du får spela på fastande mage många
gånger, dricka på andra konto många nätter, innan
du blir aktör.
— Jag skulle hellre inte vara på scenen alls än
känna och tänka annorlunda.
— Gå då i frid, min son. Mamma och pappa kom-
mer att slakta den gödda kalven för den förlorade
sonen.
— Ni skämtar, men här är det ju ändå fråga om
något högre än vi — om konsten.
— Det var mig en rolig gycke — ha ha ha!
— Ursäkta, mina herrar, tag inte illa upp vad
jag säger, men konsten är inte målet för er, ni
älskar den inte. Era tankar är upptagna av annat,
era hjärtan har förtorkat och ni har inte ens längre
någon känsla för vad konst är.
— Och vet du, unge man, vad daglig middag är,
hela stövlar, betalad bostad, betalad rock, ett glas
snaps köpt för en egen penning? Det vet du inte
så länge förråden hemifrån räcker — men vi har
för länge sedan, ack för länge sedan glömt hur allt
sådant där känns. Gå nu, och om du stannar iblapd
oss, så skall vi om ett år resonera om vad konst är.
Dixi.
8. — Reymont, De lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
