Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
samt och lämnade bara skinnet och benen kvar.
Hans händer darrade, krafterna togo av, det var
med nöd han orkade dra upp ridån. Och så fort
han blev ensam grät han. Han grät av smärta över
sin vanmakt, för att sedan med fördubblad energi
ge sig i kast med arbetet, för honom ett sann-
skyldigt Sisyfusarbete. Han kände, och längre fram
förstod han, att orsaken varför det alls inte ville
gå för honom var att han ingenting kunde, ingen-
ting visste, ingenting förstod. Det gav honom
dödsstöten. Vad måste man kunna? sporde han
sig själv. Allt, allt, svarade någonting inom ho-
nom. Herre Oud, allt!... och han överblickade
världen med ett allseende öga och kände sin
intighet inför hela denna oändlighet som han
aldrig förr tänkt på. Förtvivlad, tillintetgjord för-
bannade han sig själv, sin oduglighet, sin okunnig-
het och dem som tänt denna låga i hans bröst.
Ofta vred han sig på sin usla bädd i en fruktansvärd
känsla av vanmakt, aldrig hade han känt sig så
sjuk, så olycklig, så eländig. Under dessa bittra
stunder började han reflektera över sig själv och
sin ställning. Men karakteristiskt nog bedömde han
sig och sitt uteslutande genom jämförelse med scen-
figurer. Något annat liv kände han inte. Där före-
kom det stormrika människor, han hade ingenting,
men det kunde göra detsamma. De voro aktade, ty
de hade pengar, aktning av annan orsak visste han
inte av. Där älskade man varann, och han erinrade
sig att ingen någonsin hade älskat honom — ingen!
Fastern, som hade uppfostrat honom efter föräld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
