Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläder och grova drag eller Marcysias stapplande
innanläsning — han hade för resten själv varit
hennes läromästare. Det var som om han växt
upp här ibland dem och aldrig varit borta härifrån,
han var en av dem, ty han började känna som de,
han började också röras av Jesu bittra lott och
kände samma stora, fromma kärlek till Frälsaren i
stallet.
Han hade det så gott, kände en sådan trevnad
och ro att han alltemellanåt såg bort till Marcysia
och tänkte:
— Jag stannar här — sannerligen, jag stannar
här! och därvid blev han än varmare om hjärtat,
och några dunkla drömmar om stilla lycka, fredliga
lantmannavärv stego inom honom. Sannerligen, jag
stannar!
Han tackade dem hjärtligt för julfesten och gick
in till sig.
Där började han vandra av och an och fundera,
och allt oftare upprepade han: Jag stannar! Här
var hans enda fäste i livet, och han tyckte sig se
sin framtid sträcka sig som vårgröna fält under en
stor, ljus rymd. Tupparna började gala, men han
gick alltjämt och funderade och upprepade, nu
klarvaket:
— Jag stannar. Var och vad skulle jag söka?
Förstudörren knarrade, han tittade ut och frågade:
— Går ni till kyrkan?
— Ja. Mor tänker bara gå i högmässan, men jag
går i julottan och far kommer efter och hämtar mig.
— Vänta litet, Marcysia, jag går med dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
