Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han fick en snarkning till svar, smög han sig
tyst upp och trädde åter ut i det fria. Den ljumma
aprildagen var nu redan när, mörkret glesnade, med
var minut, bräddade dammar och bäckar började
glöda i österhimlens sken. Det artade sig till fint
väder. Han satte sig på stugans ruinhög och blickade
med sorgsna ögon ut över sina åkrar, som började
stiga i gryningsljuset; de lågo där livlösa,
söndertrasade, gropiga och nedtrampade, bara på något
enstaka ställe skymtade en bit oskadd vintersäd.
— Hur skall jag kunna hjälpa er, ni arma
stackare! stönade han i maktlös förtvivlan. Han
vände ögonen åt gården till. Gud sig förbarme så
här såg ut! Av logen återstodo endast stolparna,
där ladugård och stall hade stått låg en grushög,
själva stugan var en hög tegel och kolnade bjälkar,
varur den av kulor genomborrade skorstenen stack
upp. Den vidsträckta apelgården var också sliten
i stycken. Det var en fullständig ödeläggelse. Det
enda som var i behåll var den murade källaren
på gården, och där hade vad som återstod av
fänaden hysts in: där stod den utmärglade hästen,
där låg den enda koskrabban och där grymtade en
sugga med grisungar. I ett hörn låg hans yngste,
Jasiek, och snarkade på ett fång halm. Han väckte
honom inte, vad skulle det ha tjänat till? Inget
arbete väntade ju. Stört omöjligt att ge sig ut på
åkern, de sköt på vem som visade sig. Ja, du milde
Jesus, det var full vår, jorden rent kokade av
växtsav — och en stackare kunde bara stå där och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
