Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårar och böner, gav han sig med pojken i väg utåt
fälten. Strax nedanför skogen, just där kulorna föllo
som tätast, låg potatisåkern, som han ämnade plöja
upp för havre. Han stannade oförfärat, gjorde
korstecknet, kastade tömmarna över axeln, befallde
Jasiek att ta hästen vid betslet, så att han inte
skulle bli skrämd av skotten, fattade plogen med
stadig hand och började plöja. Kommen till ändan
av åkern vände han och fortsatte att lägga upp
kam efter kam, jämt och stadigt, utan att fråga
efter vare sig salvor eller krevader. Han plöjde för
brinnande livet och satte med vällust ner fötterna
i den fuktiga, kalla myllan och såg glädjestrålande
på de tjocka, blänkande plogkammarna. Den friska,
skarpa jordlukten rusade honom som en högmässas
rökelseångor. Nej, vad frågade han efter krig och
kulor! Han plöjde sin egen teg, han brukade
jorden till sådd som far och förfäder gjort före
honom, som söner och sonsöner skulle göra efter
honom. Ljuvligt lugn fyllde hans sinne. Han var en
herre så god som vem det månde vara, en rätt
brukare och en trogen tjänare av Guds signade
jord.
Det blev en stor stillhet inom honom — en
stillhet lika full av mystiskt spirande liv och
vårliga drömmar som marken omkring honom.
— Far, de skjuter! ropade Jasiek ibland och
sneglade ängsligt åt sidan.
— Nä, gör de, kors då? Låt dem skjuta du.
Vad angår det oss? Håll märrn kortare, annars
kan hon sätta i sken. Sss, sss, gumman! Brunte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
