Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Michalowa, vände han sig till änkan, jag riktigt
sörjer er man, han var en så bra och hederlig
karl. Men det var Guds vilja som skedde. Han var
inte den förste och blir inte den siste. Och så gick
han bort just när det var tid att sätta och så.
Hur skall ni kunna reda er? Och boskapen är det
inte mycket med, ser jag.
— Ånej, minsann. Den där hästen, den där kon
och så suggan, det är allt vad vi har kvar, viskade
hon dovt.
— Är något av åkerarbetet gjort? undrade han
vänligt bekymrad.
— Gödseln är utkörd på potatislandet och lite
grand råg är sådd. Det var på det han strök med.
Jag böna och bad att han inte skulle ge sig ut i
kulregnet. Men inte lydde han. Och nu står vi här,
övergivna stackare! hon brast i förtvivlad gråt.
— Hör på här, i morgon skall jag skicka er
två par hästar och plogar, så att ni kan sätta
potatisen.
Michalowa fattade om hans knän och tackade
honom av allt hjärta.
— De har gaddat ihop sig mot oss, och därför
måste vi hjälpa varann och inte ge oss. Kom det
ihåg: inte ge oss. Vi utstår alla detsamma.
— Jasiek, fall godsherrn för fötterna för så mycke
nåd, befallde hon sonen.
Jasiek gjorde som hon befallde, men på
hemvägen sade han misslynt:
— Jag skulle nog kunna reda mig godsherrns
nåd förutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
