Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några vilsna hundar tjöto förtvivlat på vägar
och fält.
Ur brandens vilda tummel frustade ideligen röda
kaskader av flammor, rök och gnistor. Stycken av
brinnande halmtak kommo flygande likt sagofåglar,
väggar störtade med brak, det ljöd olycksvarslande
brus, vilda hovslag och ibland korta, förtvivlade vrål
från kor som hade glömts kvar i ladugårdarna.
Från öster hördes ett långt avlägset, oavbrutet
kanondunder. Prästen föll på knä vid
kyrkogårdsmuren och började bedja. De klagande orden
blandade sig med strömmar av brännheta tårar. Han var
så överväldigad av smärta att han inte förmådde
samla sig till något beslut. Sargad av ångesten
och förtvivlan ville han ila till hjälp, men han hade
inte kraft, inte sansning nog för att röra sig ur
stället.
Utmattad av den själiska våndan kröp han till
sist ihop invid muren, och under det den tårade
blicken irrade bland minerna bad han ibland och
föll dessemellan i halvslummer.
Natten släpade sig långsamt fram. Den var mild
och fuktig och mättad med frän brandrökslukt.
De tunga rökmolnen skymde bort himlen, och tätt
över markerna bredde sig tunna dimmor likt ett
vitaktigt hav färgat rött av brandens återsken.
Byn brann lugnt ner till grunden.
Kornas råmande och de förtvivlade hundtjuten
tystnade. En hemsk stillhet bredde sig över ruinerna,
endast understundom störd av störtande väggars och
skorstenars brak. Byn var redan förvandlad till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
