Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad nytt, he?
Så frågade han var morgon sedan åratal.
— Solen skiner, det blir varmt, hon öppnade
fönstret och rummet fylldes av fågelkvitter. Det
har kommit fem barn från Malinec. De råka bli
skilda från de sina under vägen och har släpat sig
hit till prästgårn. De är alldeles nersmorda med
smuts. Begriper inte vad man skall göra med dem.
— Det är väl klart: ge dem mat, tvätta dem och
ta hand om dem skall man. Vart skulle de
övergivna stackarna ta vägen?
— Vad för mat skall vi ge dem? morrade hon
ilsket. Betänk och besinna, ers vördighet: kaffe
och te har vi nu inte ens till medicin, sockret är
nästan slut, om mjölet räcker en månad är det
gott. Vi kommer att få äta potatis och salt. Och så
fem munnar till och småttingar dessutom. Har jag
tid att sköta dem jag?
Prästen svarade inte ett ord, och hon ändrade
ton och började tala om annat:
— Ända från dagbräckningen mullrar kanonerna
nu igen. Hela arméer lär dra fram på
Varschauvägen. Bönder från Dembica väntar på ers
vördighet.
— Jag skall genast stiga upp. Kära Magda, du
måste tänka på frukost åt fröken.
— Oroa sig inte för henne, ers vördighet. Hon
steg upp i dagbräckningen, drack ur en hel kruka
mjölk, åt en halv limpa, ropa på sina hundar — och
i väg bar det. Hon är säkert redan hemma på
Mrozow. Konstig adelsfröken det där. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
