Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättar vad de har sett med egna ögon. Inte sant,
ers vördighet? Behöver vi vara ängsliga?
Prästen tvekade om han skulle våga tala rentut,
men som han var hetlevrad och inte kunde tåla
ryssarna, började han rätt hetsigt utveckla att nu
just stundade bättre tider. Äntligen kommer det
att bli ordning, försäkrade han, trygghet, ärlighet
i ämbetsverken och rättvisa. Visserligen blir
skatterna högre, men för det får vi goda vägar,
järnvägar, skolor och sjukhus. Lagen kommer att regera
och inte guvernörernas och till och med
tjänstemännens godtycke. I den stilen ordade han både
länge och väl, för resten utan att själv riktigt tro
på det där stundande paradiset och utan att märka
att bönderna trodde honom än mindre. Deras miner
blevo allt mörkare, och till sist avbröt honom Roch
Owczarek rätt vasst:
— De där rariteterna är inte för oss bönder. Vi
vill att allt skall förbli vid det gamla. Visst har de
våra fått stryk ett par gånger, men till sist blir det
ändå de som får övertaget och kommer tillbaks.
— De våra? Vilka våra? Har du samma tro
och språk som de efter du kallar dem de våra? tog
prästen i.
— Nej, det förstås, men vi har svurit trohetsed
till deras kejsare och våra pojkar tjänar i hans här
och därför är han förstås vår kejsare också. Och
någon ann vill vi inte ha, svarade fogden från
Dembica.
— Och de som nu kommer de har inte heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
