Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han drog sig tillbaka under suffletten och reste
vidare utan att säga farväl.
Han frågar mer efter sina hästar än efter landets
bästa. Så har det alltid varit. Egna intressen i
främsta rummet, tänkte prästen, medan han
vandrade hemåt. Han kände sig dock djupt oroad.
Knappt hade han satt sig till kvällsbordet förrän
någon kom in och underrättade att Skowronowa
kommit tillbaka.
Han sprang ut på förstubron. Där satt en kvinna
i trasor med ett barn i famnen.
— Skowronowa? Varifrån kommer ni? Var är
Skowron? Var är alla de andra?
Kvinnan lyfte sina förgråtna ögon, och med en
röst som ur gravens djup svarade hon:
— Vet jag var man min är? Vet jag var alla
de andra är? Vet jag varifrån jag kommer? Det
enda jag vet är att jag kommit hem och att här
skall jag dö.
Inte en tår föll från hennes feberheta ögon, hon
kunde inte ens gråta längre. Hon såg ut som ett
skelett och förmådde knappt hålla sig upprätt.
— Var vi har varit, vilka vägar vi har gått och
hur vi har haft det den här tiden det kan ingen
människa beskriva. De föste oss genom några
skogar, genom några städer, dag och natt föste de
oss. Ibland gav de oss litet mat, ibland slet hungern
i inälvorna, så att folk åt råa potatisar som svin. Men
potatis var det inte heller lätt att komma över, för
vi var ju många tusen. Det fanns ingen möjlighet att
fly, för kosackerna vaktade och kriget var oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
